Hibakushas – överlevarna

Hibakusha betyder på japanska ”människa utsatt för explosion” och används när man pratar om överlevarna efter atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

Enligt Atomic Bomb Survivors Relief Law definieras Hibakushas som de som befann sig inom några kilometer från bombplatsen vid explosionen, de som befann sig inom två kilometer från bombplatsen inom två veckor efter bombningarna, de som utsattes för radioaktivt nedfall samt barn till kvinnor som under sin graviditet tillhörde någon av föregående kategorier.

Genom vetenskapliga studier av hibakushas har man fått kunskap om långtidsföljderna av radioaktiv strålning. Men de har också burit fram viktiga vittnesmål om atomkrigets grymheter med mottot: Förlåt, men glöm aldrig.

Atomic Bomb Casualty Commission (ABCC) grundades 1947 av amerikanska vetenskapsakademin för att i samarbete med japanska hälsoministeriet studera de medicinska konsekvenserna av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. ABCC ombildades 1975 till en stiftelse, Radiation Effects Research Foundation (RERF), för att fortsätta uppföljningen av överlevarna.

I den så kallade Life Span Study (LSS) inkluderades 120 000 personer som överlevt atombomberna och som var i livet vid folkräkningen 1950. De blev intervjuade om var de befann sig under och efter atombombsprängningarna och beräkningar av den individuella stråldosen utfördes. Dessa hibakushas har sedan följts upp över tid i dödsorsak- och cancerregister.

I den sista rapporten (nummer 14) har man kartlagt dödsorsakerna hos 86 000 av de 120 000 hibakushas mellan 1950 och 2003 och jämfört resultaten med en jämförbar kontrollgrupp. Förekomsten av cancer och död var vanligare i hibakushas jämfört med kontrollgruppen med stigande siffror när stråldosen ökar. Fem procent av de totala dödsfallen hänfördes till radioaktiv strålning från atombomben. I gruppen som utsatts för mer än 2 Gray var förekomsten av cancer dubbelt så hög. Risken att få cancer vid 70 års ålder var betydligt större för de som var 10 år jämfört med de som var 40 år gamla 1945 då bomben sprängdes.

Leukemi var den cancerform med förhöjd risk bland de överlevande som först uppmärksammades. Trettio procent av leukemifallen beräknas ha orsakats av strålningen. Den första rapporten kom redan 1952 och risken för leukemi kvarstår förhöjd mer än 50 år efteråt.

PaperCranesRisken för sköldkörtelcancer är större ju yngre personerna var vid bombningarna och är inte förhöjd för de som var äldre än 20 år 1945. Risken att insjukna kvarstår för de yngsta under hela uppföljningsperioden fram till 2005. Andelen sköldkörtelcancerfall som kan tillskrivas strålningen beräknas till 36 % av de som var under 20 år när bomberna släpptes. Tidiga fall av sköldkörtelcancer, fram till 1958 då cancerregistret upprättades, har inte kunnat inkluderas i uppföljningen.

Inte bara cancer har visats sig ha en ökad förekomst bland atombombsöverlevarna, utan även blodsjukdomar, hjärtkärlsjukdomar och lungsjukdomar är vanligare i gruppen. Ännu idag, 75 år efter Hiroshimabomben, finner man nya fall av benmärgsskador hos Hibakusha.

Den 31 mars 2007 räknade japanska ministeriet för hälsa, arbete och välfärd att 251 834 Hibakushas fortfarande var vid liv. Medelåldern hos de överlevande var då 74,6 år och många av dem var sjuka. Trots detta har många överlevande rest runt i världen för att berätta om sina erfarenheter om vad kärnvapen innebär för människor.

LightsLivet efter att ha utsatts för en atombomb

Många Hibakushas har fått leva med svåra sjukdomar, smärta och problem. Många av dem har också haft svårt att hitta en plats i samhället efteråt. De överlevande ansågs som ovilliga eller olämpliga att arbeta, på grund av det man kallade ”A-bombssjukan”. Människor undvek de överlevande, som om de vore smittsamma, och många fann det omöjligt att gifta sig.

De flesta av de överlevande har också brottas med svåra frågor som ”Varför överlevde jag?”, och ”Hur annorlunda hade livet kunnat vara om jag inte hade befunnit mig i Hiroshima eller Nagasaki den där dagen?”.

Av rädsla för att utestängas från samhället har de överlevande och deras familjer varit tveksamma till att låta sig studeras. Många är också rädda för att vara öppna sina svåra upplevelser och känslor inför främlingar, med risk för att missförstås. Den amerikanska psykologen och forskaren Robert Jay Lifton har gjort en tidig större studie av de överlevandes psykiska hälsa.

Han visade att de överlevande har haft svårt att återfinna sin identitet och hitta en balans i livet efter sitt nära möte med atombombsdöden. Många av dem lider också av en känsla av skam och skuld för att de överlevde, medan så många av släkt och vänner dog. Allt det hemska de överlevande har sett och upplevt har för många lett till en förträngning och avstängning av tankar och känslor kring händelsen. Lifton menar att Hibakushas har uteslutits från samhället på grund av att de associeras med ”orenhet” efter att ha varit i så nära kontakt med så mycket död, elände och lidande.

Extrema psykiska traumaupplevelser innebär svår stress. Efter en stor kris eller katastrof kan olika psykiska och psykosomatiska sjukdomstillstånd uppstå. Tillstånd som ångest och depression är vanliga. På senare år har man förstått att många Hibakushas lidit av post-traumatiskt stress syndrom (PTSD). Mardrömmar och påträngande plågsamma minnesbilder förföljer dem.

Överlevande berättar om döda och brända människor blev liggande i flera lager på marken; om stanken dagar efter bombningarna när sår börjat infekteras och maskar börjat äta på de dödas kroppar; om hur huden trillade av deras anhöriga när de försökte ta hand om dem, minnen svåra att leva med.

Setsuko Thurlow

Setsuko var 13 år när atombomben föll över hennes hemstad. Hon är idag en av få Hibakushas, överlevare, som ännu är i livet. Hon har ägnat en stor del av sitt liv till att bekämpa kärnvapen.

På morgonen den 6 augusti 1945 befann sig Setsuko Thurlow på det militära högkvarteret som låg i utkanten av Hiroshima, 1,8 kilometer från atombombens epicentrum. Mitt under morgonsamlingen, där hon hade svurit trohet till kejsaren, såg hon plötsligt en kraftig ljus blixt.

Hon berättar hur hon minns att hon svävade i luften, och sedan blev allt mörkt. Huset hon befann sig i hade rasat samman och hon hade fastnat under all bråte. Till slut var det en man som hjälpte henne upp och tog henne ut ur byggnaden, som nu hade börjat brinna. Hennes vänner hade inte samma tur och många av dem dog på grund av att de var fast i branden. Setsuko var 13 år när atombomben föll över hennes hemstad. Hon är idag en av få Hibakushas, överlevare, som finns kvar.

IMG_1537Efter att bomben exploderat kunde hon bara se på när vänner och familjemedlemmar avled, antingen omedelbart eller efter en tid av atombombens seneffekter. Det fanns ingenting att göra för att minska de skadades lidande. Maktlösheten var total och livet efteråt har präglats av skuldkänslor och frågor som det inte finns svar på.

Setsuko berättar att många som överlevde önskade att de hade dött, för att överleva är mycket svårare.

Senast uppdaterad: 200618