Hibakushas – överlevarna

Hibakusha betyder på japanska ”människa utsatt för explosion” och används när man pratar om överlevarna efter atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

Atomic Bomb Casualty Commission (ABCC) grundades 1947 av amerikanska vetenskapsakademin för att i samarbete med japanska hälsoministeriet studera de medicinska konsekvenserna av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. ABCC ombildades 1975 till en stiftelse, Radiation Effects Research Foundation (RERF), för att fortsätta uppföljningen av överlevarna.

De långsiktiga konsekvenserna är mycket stora och risken för de flesta cancerformer är förhöjd och ökar proportionellt med stråldosen. Riskökningen som kan hänföras till strålningen från atombomberna verkar kvarstå hela livet. Totalt inträffade knappt 11 000 dödsfall i cancer, varav 5 % kan tillskrivas en effekt av strålningen, men i den högsta strålgruppen över 2 Gray (Gy) var riskökningen så stor att mer än hälften av de inträffade cancerfallen orsakades av strålningen. Risken att få cancer vid 70 års ålder är betydligt större för de som var 10 år jämfört med de som var 40 år gamla 1945.

PaperCranesUtöver cancerfall inträffade totalt 700 dödsfall till följd av sjukdom i de blodbildande organen varav leukemi utgjorde 300 fall. Riskökningen var även här proportionell mot stråldosen det vill säga är leukemi vanligare ju högre stråldos personerna utsattes för 1945. Leukemi var den cancerform som först uppmärksammades med förhöjd risk bland de överlevande. Den första rapporten kom redan 1952 och det verkar som att risken för leukemi kvarstår som förhöjd mer än 50 år efter atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. Trettio procent av leukemifallen kan beräknas ha orsakats av strålningen.

På samma sätt som för leukemi så är risken att insjukna i sköldkörtelcancer större ju yngre personerna var vid bombningarna. För sköldkörtelcancer är risken inte förhöjd för de som var äldre än 20 år 1945, men riskökningen att insjukna kvarstår för de yngsta under hela uppföljningsperioden till 2005. Andelen sköldkörtelcancerfall som kan tillskrivas strålningen beräknas till 36 % av de som var under 20 år när bomberna släpptes. Tidiga fall av sköldkörtelcancer, fram till 1958 då cancerregistret upprättades, har tyvärr inte kunnat inkluderas i uppföljningen.

Inte bara cancer har visats sig ha en ökad förekomst bland atombombsöverlevarna, utan även blodsjukdomar, hjärtkärlsjukdomar och lungsjukdomar är vanligare i gruppen. Eftersom 80 % av de som var under 20 år vid tiden för bombfällningarna fortfarande är i livet kommer fortsatta uppföljningar ge viktig information när det gäller den joniserande strålningens medicinska effekter, i synnerhet för de som bestrålades i unga år.

Enligt Atomic Bomb Survivors Relief Law definieras Hibakushas som de som befann sig inom några kilometer från bombplatsen vid explosionen, de som befann sig inom två kilometer från bombplatsen inom två veckor efter bombningarna; de som utsattes för radioaktivt nedfall samt barn till kvinnor som under sin graviditet tillhörde någon av föregående kategorier.

Den 31 mars 2007 räknade japanska ministeriet för hälsa, arbete och välfärd att 251 834 Hibakusha fortfarande var vid liv, i Japan och utomlands. Medelåldern hos de överlevande var då 74,6 år och många av dem var sjuka. Trots detta reser ett stort antal av de överlevande flitigt runt i världen för att berätta om sina erfarenheter och för att få unga idag att förstå vad kärnvapen egentligen innebär för människor.

LightsLivet efter att ha utsatts för en atombomb

Många Hibakushas har fått leva med svåra sjukdomar, smärta och problem. Många av dem har också haft svårt att hitta en plats i samhället efteråt. De överlevande ansågs som ovilliga eller olämpliga att arbeta, på grund av det man kallade ”A-bombssjukan”.

De flesta av de överlevande har också brottas med svåra frågorna kring: varför överlevde jag? Hur annorlunda hade inte livet kunnat vara om jag inte hade befunnit mig i Hiroshima eller Nagasaki den där dagen?

Av rädsla för att utestängas ytterligare från samhället har de överlevande och deras familjer varit tveksamma till att låta sig studeras. Många är också rädda för att vara öppna sina svåra upplevelser och känslor inför främlingar, med risk för att missförstås. Den amerikanska psykologen och forskaren Robert Jay Lifton har gjort en tidig större studie av de överlevandes psykiska hälsa.

Han visar i sin studie att de överlevande har haft svårt att återfinna sin identitet och hitta en balans i livet efter sitt nära möte med atombombsdöden.

Många av dem lider också av en känsla av skam och skuld för att de överlevde medan så många av släkt och vänner dog. Allt det hemska de överlevande har sett och upplevt har för många av dem lett till en förträngning och avstängning av tankar och känslor kring händelsen. Lifton menar att Hibakushas har utesluts från samhället på grund av att de associeras med ”orenhet” efter att ha varit i så nära kontakt med så mycket död och elände.

På senare år har man börjat diskutera Hibakushas psykiska hälsa i termer av post-traumatiskt stress syndrom (PTSD). Extrema psykiska traumaupplevelser innebär en speciell typ av stress. Efter en stor kris eller katastrof kan ett antal olika psykiska och psykosomatiska sjukdomstillstånd uppstå. Tillstånd som ångest och depression är vanliga. Mardrömmar och påträngande plågsamma minnesbilder kan också under lång tid plåga den som upplevt en svår kris.

Överlevande berättar om döda och brända människor liggande i flera lager på marken; om stanken dagar efter bombningarna när sår börjat infekteras och maskar börjat äta på de dödas kroppar; om hur huden bara trillade av deras anhöriga när de försökte ta hand om dem. Det är fruktansvärda ögonvittnesskildringar och det är fullt förståeligt att de behöver filtreras och förträngas för att de överlevande ska orka med att leva med minnena.

Setsuko Thurlow

Setsuko var 13 år när atombomben föll över hennes hemstad. Hon är idag en av få Hibakushas, överlevare, som ännu är i livet. Hon har ägnat en stor del av sitt liv till att bekämpa kärnvapen.

Klockan 8.15 på morgonen den 6 augusti 1945 befann sig Setsuko Thurlow på det militära högkvarteret som låg i utkanten av Hiroshima, 1,8 kilometer från atombombens epicentrum. Mitt under morgonsamlingen, där hon hade svurit trohet till kejsaren, såg hon plötsligt en kraftig ljus blixt.

Hon berättar hur hon minns att hon svävade i luften, och sedan blev allt mörkt. Huset hon befann sig i hade rasat samman och hon hade fastnat under all bråte. Till slut var det en man som hjälpte henne upp och tog henne ut ur byggnaden, som nu hade börjat brinna. Hennes vänner hade inte samma tur och många av dem dog på grund av att de var fast i branden. Setsuko var 13 år när atombomben föll över hennes hemstad. Hon är idag en av få Hibakushas, överlevare, som finns kvar.

IMG_1537Efter att bomben exploderat kunde hon bara se på när vänner och familjemedlemmar avled, antingen omedelbart eller efter en tid av atombombens effekter. Det fanns ingenting att göra för att minska de skadades lidande. Maktlösheten var total och livet efteråt har präglats av skuldkänslor och frågor som det inte finns svar på.

Setsuko berättar att många som överlevde önskade att de hade dött, för att överleva är mycket svårare.

Senast uppdaterad: 170908