IAEA – Internationella atomenergiorganet

Internationella atomenergiorganet (IAEA) är världens organisation för samarbete inom det kärnteknologiska området. IAEA grundades 1957 som svar på den rädsla och de förväntningar som växte i världen efter upptäckten av kärnkraft. Initiativet för ett internationellt atomenergiorgan kom ursprungligen 1952 från USA:s dåvarande president Dwight D. Eisenhower. Eisenhower höll ett tal under rubriken Atoms for Peace (atomer för fred), där han bland annat föreslog skapandet av ett internationellt atomenergiorgan under FN.

Atoms for Peace stampSedan icke-spridningsavtalet, NPT, trädde i kraft 1970 utgör IAEA den internationella kontrollmekanism som försäkrar att icke-kärnvapenstaterna lever upp till sina löften om att bara använda kärnteknologi för fredliga syften.

IAEA som organisation står under tillsyn av en styrelse, som för närvarande har 35 länder som medlemmar, inklusive alla de fem officiella kärnvapenstaterna. Styrelsen granskar arbetet inom IAEA men kan också förelägga IAEA uppgifter, ofta på begäran av FN:s säkerhetsråd. Till exempel har organisationen ofta fått order om att undersöka om ett land arbetar med att utveckla kärnvapen, trots att sådana inspektioner inte ligger inom IAEA:s ansvarsområde enligt organisationens stadgar. IAEA kan då använda utomstående experter.

Syfte och mandat

IAEA arbetar för säker, trygg och fredlig användning av kärnvetenskap och kärnteknologi och för att kontrollera att fredlig kärnkraft inte omvandlas för att användas till militära syften.

Idéerna från Atoms for Peace-talet lade grunden för IAEA:s författning, som godkändes av 81 länder i oktober 1956. Författningen sammanfattar tre pelare som grunden för IAEA:s arbete. Dessa pelare är kontrollmekanismer och säkerhetsöverenskommelser (safeguards); säkerhet och trygghet; samt vetenskap och teknologi. Idag har 162 länder skrivit under IAEA:s säkerhetsöverenskommelser. Nordkorea har lämnat organisationen.

Kontrollmekanismer och säkerhetsöverenskommelser

IAEA har som sin främsta arbetsuppgift att inspektera och kontrollera kärnanläggningar. Inspektörer arbetar för att kontrollera och försäkra att länders kärnmaterial och aktiviteter som genom säkerhetsöverenskommelser ställts under IAEA:s kontroll inte används för militära syften.

Särskilt viktigt, och ofta svårt, är det att kontrollera att anläggningar för anrikning av uran för kärnkraftverk inte används för tillverkning av uran av vapenkvalitet, och att plutonium som upparbetas ur avfallet från kärnkraftverk inte överförs till vapentillverkning.

Säkerhet och trygghet

IAEA hjälper länder att uppgradera säkerhets- och trygghetsfunktioner kring kärnkraft. En viktig del av arbetet är att förhindra katastrofer. Det handlar om att få stater att följa internationella säkerhetsstandarder och normer. Huvudsyftet är att skydda människor och miljö från att utsättas för skadlig strålning.

Vetenskap och teknologi

IAEA hjälper länder att utvecklas vad gäller fredlig användning av kärnvetenskap och – teknologi. Arbetet bidrar till målsättningarna om hållbar utveckling inom områden så som energi, miljö, hälsa och jordbruk samt till kärnteknologiskt samarbete.

Säkerhetsöverenskommelser (Safeguards)

Säkerhetsöverenskommelser mellan IAEA och den inspekterade staten avgör i vilken grad IAEA kan kontrollera att en stat lever upp till sina internationella åtaganden att inte använda kärnteknologiska program för kärnvapenändamål. Ett land kan med andra ord i viss mån själv avgöra hur långt dessa överenskommelser skall sträcka sig och vilka rättigheter de ger till IAEA.

NPT-avtalet och andra avtal mot spridning av kärnvapen har gett IAEA ansvaret för att sköta den kontrollen. IAEA:s säkerhetsöverenskommelser ökar förtroendet mellan stater och fungerar som ett varningssystem om något land genomför illegala aktiviteter.

Medlemslandet är skyldigt att rapportera till IAEA allt kärnmaterial och alla anläggningar som ingår i säkerhetsöverenskommelsen. Landet måste också uppdatera den informationen fortlöpande.  Utöver detta kan IAEA:s inspektörer göra besök på anläggningarna för att kontrollera verksamheten. Flera länder, exempelvis Israel, Indien och Brasilien, ställer endast vissa anläggningar till förfogande för kontroll.

Tilläggsprotokoll (Additional protocols)

I början av 1990-talet framkom det att Irak hade ett hemligt kärnvapenprogram. Det var då tydligt att IAEA:s säkerhetssystem behövde stärkas ytterligare. Även att Sydafrika avslutade sitt kärnvapenprogram vid denna tid ökade kraven på kontrollmekanismer. Plötsligt fanns det frigjort kärnvapenmaterial från det sydafrikanska programmet som inte fick försvinna okontrollerat ut i världen, utan som noga behövde kontrolleras och säkras.

De säkerhetsöverenskommelser som fanns var otillräckliga och tillät inte IAEA kontroll i den utsträckning som var nödvändigt. Man skapade då tilläggsprotokoll som staterna fick sluta sig till, där IAEA:s befogenheter ökar för att stärka kontrollsystemet. Enligt tilläggsprotokollet måste länderna lämna in mer detaljerade rapporter kring sina kärnbränslecykler, allt från uranbrytning till kärnavfall.

Tilläggsprotokollen ger också IAEA:s inspektörer ökat tillträde till kärnteknologiska anläggningar med kort varsel och rätt att använda flera olika kontrollmetoder.

Tilläggsprotokoll har trätt i kraft för 124 stater (augusti 2014). Protokollet innefattar även de fem erkända kärnvapenstaterna samt Indien. Israel, Nordkorea och Pakistan innefattas inte av tilläggsprotokollet. De anläggningar som används för kärnvapentillverkning i de fem officiella kärnvapenländerna eller i Indien, Pakistan och Israel ligger helt utanför IAEA:s mandat.

 

Senast uppdaterad: 141218