Klimat och miljö

Det räcker med att en liten del av dagens kärnvapen avfyras för att klimatförändringen ska bli farlig för jordens befolkning och djurliv. Ett globalt rökskikt skulle finnas kvar under flera år. En förkortad växtsäsong riskerar att medföra svältkatastrofer långt ifrån själva bombnedslaget.

Klimateffekter av ett kärnvapenkrig

A-bomb dome

Domen i Hiroshima

Vid varje användning av kärnvapen uppstår lokala effekter till följd av värmestrålning, bränder, tryckvåg och radioaktivitet. De sekundära följderna av ett kärnvapenkrig, med vatten och mat förgiftat av radioaktivitet, med flyktingströmmar, epidemier och socialt sönderfall kan i vissa fall få större konsekvenser än de primära effekterna.

I mitten av 1980-talet insåg man att de globala effekterna på klimatet av ett stort kärnvapenkrig skulle leda till en så omfattande världssvält att det måste övervägas om mänskligheten skulle helt utrotas.

Klimatpåverkan uppkommer på grund av bränderna som uppstår av en detonation av ett kärnvapen. När ett kärnvapen detonerar över en större stad uppstår stora bränder, ofta kallade konflagrationer, inom ett stort område. Bränderna uppstår samtidigt och kommer i många fall att bilda en sammanhängande brinnande yta. Över denna yta stiger den upphettade luften upp med stor hastighet. En eldstorm kan förväntas uppkomma i de flesta fall.

Med ”eldstorm” menas att branden skapar sin egen vind, sin egen storm. Luft dras med orkanstyrka in i staden, hettas upp av bränderna och stiger uppåt. Syrebrist uppstår och de människor som möjligen skulle kunna överleva i djup belägna skyddsrum kommer att kvävas.

Vid sådana bränder bildas en mycket stor mängd svart sot, främst från brinnande lager med fossila bränslen och från brinnande asfalt. Även vanligt organiskt material, till exempel träd, kan bilda svart sot när branden sker i syrebrist. Sotet förs med den heta luften upp till svarta moln på några kilometers höjd.

1982 presenterade den kände klimatforskaren och Nobelpristagaren Paul Crutzen studier av effekten på klimatet av svart sot i de mängder som ett stort krig mellan USA och Sovjetunionen skulle släppa ut.

Paul Crutzen och John Briks har i sin forskning ”The Atmosphere after a Nuclear War: Twilight at Noon” att det svarta sotet skulle allvarligt påverka jordens klimat. Temperatursänkningar på 7-10 grader och stora förändringar i nederbörden skulle göra att det mesta av produktionen av föda på jorden skull upphöra. Det skulle bli en ”Kärnvapenkrigets vinter”, utan sommar och därför utan växande grödor. Effekten förväntades avta och försvinna efter några år.

President Reagan 1981

President Reagan

Resultaten, av ett kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA, innebär att alla människor på jorden skulle drabbas av svält, förgiftning och svåra umbäranden. Större delen av mänskligheten skulle gå under, i vart fall på norra halvklotet. En stor del av de landlevande djuren skulle omkomma. ”Segraren” i en kärnvapenduell mellan USA och Sovjetunionen, alltså den som anföll först och kunde i ett första-slag förstöra huvuddelen av den andra partens kärnvapen innan de avfyrades, denne ”segrare” skulle dö i svält.

Att anfalla med kärnvapen var alltså självmord. ”Ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och får aldrig utkämpas” har president Ronald Reagan sagt.

Gorbachev

President Gorbatjov

Många ledande politiker och militärer vägrade tro på dessa förutsägelser. Det är dock påtagligt att 1985 började Sovjetunionen snabbt minska sina kärnvapenarsenaler – USA hade börjat minska 20 år tidigare – och president Gorbatjov har vid flera tillfällen bekräftat att insikten om Kärnvapenkrigets vinter gjorde ett djupt intryck på honom.

Klimateffekter av ett regionalt kärnvapenkrig

Runt 2007 publicerades studier av klimateffekter av ett ”begränsat” kärnvapenkrig. Utgångspunkten var från ett krig mellan Indien och Pakistan, vilket kanske är det mest sannolika scenariot i dagens läge. Hälften av de omkring 100 kärnvapen som dessa länder innehar skulle användas, i huvudsak mot städer. De militära målen ligger i stor omfattning i städer, och avskräckningsdoktrinen innebär att civila mål skulle angripas. Man antog att kärnvapnen var ”små”, det vill säga att de skulle ha samma styrka som de som användes mot Hiroshima. Vilket är en underskattning.

I studien fann de att, liksom vid Kärnvapenkrigets vinter, eldstormar skulle härja de anfallna städerna. Svarta moln skulle lägga sig några kilometer över städerna. Den starka instrålningen från solen skulle medföra att sotmolnen upphettades och steg upp i stratosfären. Där sprids sedan sotmolnen under ett par veckor runt hela jorden. Sotet stannar i stratosfären i många år.

Firestorm Mirror Plateu Yellowstone

Eldstorm

Förekomsten av sotpartiklar minskar den mängd solstrålar, och därmed ljus och värme, som når fram till jorden. Resultatet blir en kraftfull temperatursänkning, under de första åren i genomsnitt en förändring med -1,25°C och efter tio år med -0,5°C. Effekten på jordklimatet kvarstår mer än ett decennium.

Temperaturförändringarna blir störst över land och nedkylningen över Nordamerika och Eurasien antas bli flera grader. Den nedkylning som simuleringarna påvisar är nästan dubbelt så stor som det senaste århundradets växthuseffekt och skulle medföra ett klimat kallare än under den så kallade lilla istiden mellan 1200- och 1800-talet.

Ozonlagret krymper

Ett sådant ”begränsat” kärnvapenkrig, visar ny forskning, skulle också få katastrofala följder för ozonlagret. Ozonlagret är det  som skyddar allt liv på jorden från solens skadliga UV-strålning. Det är främst hettan i de svarta molnen i stratosfären förstör i hög grad ozonlagret.

I dessa studier finner man att ozonlagret minskar med mellan 20- och 50 %, en nivå som troligen inte förekommit under människans historia. Bestrålningen av jordytan med ultraviolett ljus skulle öka i hög grad, främst över mellanlatituder. Följden skulle bli en mångfaldig ökning av förekomsten av hudcancer hos människan, en ökning av de elakartade melanom samt ögonproblem såsom starr.

Stora effekter kan förväntas på växter och djur, både på land och i havet, men dessa har ännu inte studerats närmare. Effekten på ozonlagret skulle bestå längre än påverkan på temperaturen.

Ett storskaligt krig med kärnvapen, skulle givetvis få en ännu större, mer utbredd och långvarig effekt på ozonlagret.

Jordbruksproblem och svält

Jordbruket skulle påverkas av att flera klimatfaktorer förändras bland annat nederbörd och temperatur. I en rapport om klimatpåverkan av ett begränsat kärnvapenkrig beräknar man att skörden av majs och sojabönor skulle minska påtagligt i USA. En nedgång av produktionen av vete och ris i Kina skulle bli höggradig i vissa delar av landet.

I norra och centrala Europa skulle odlingssäsongen, räknat som frostfria dagar, minska påtagligt. Vete skulle inte kunna odlas i Kanada och antalet frostfria dagar som förloras under det första året efter ett eventuellt kärnvapenkrig varierar mellan tio och trettio (med ett sibiriskt extremvärde på 100).

Det återstår ännu att noggrant beräkna omfattningen av skördeförändringarna i en stor del av värden. På många håll kan förändrad nederbörd ge lika stora minskningar som den minskade instrålningen av solljus och den förkortade odlingssäsongen.

I skriften ”Nuclear Famine: Two billion people at risk” argumenterar läkaren Ira Helfand att dessa produktionsbortfall skulle få särdeles stora globala effekter. Eftersom att klimatförsämringen blir så långvarig, kanske upp till ett decennium.

Omkring en miljard människor befinner sig idag vid eller nära svältgränsen. Dessutom är många länder med stor befolkning är helt beroende av import av råvaror. Vid en långvarig skördeminskning kan vi räkna med att en stor del av exporten av säd upphör och även förvänta oss att spannmålspriserna skulle stiga.

Svält i den omfattning som skissas ovan i sig kan förväntas framkalla hungerupplopp, inbördeskrig och eskalerande konflikter, i den efterföljande kampen om resurser med ytterligare dödsfall som följd.

Vattnet förgiftas

Ett kärnvapenkrig skulle också innebära att stora delar av vattensystemet i det angripna området skulle förstöras. Öppna vattentäkter, som utnyttjas för vattenförsörjning, skulle förorenas av radioaktivt nedfall och kan bli livsfarligt att dricka. Efter Tjernobylolyckan 1986 såg man också att det inte bara är vattendrag och grundvatten i direkt anslutning till det olycksdrabbade området som påverkas.

Cesium, ett reaktivt grundämne som bland annat är en restprodukt från kärnkraftverks reaktorer, från nedfallet efter Tjernobylolyckan uppmättes fortfarande tio år efter olyckan i haven i Nordeuropa, inklusive i Östersjön. Radioaktiva ämnen i bland annat sjöar och vattendrag kan leda till att fisk och skaldjur från dessa vatten blir förorenade.

Överlevande efter en kärnvapenattack måste vara medvetna om att radioaktiva partiklar inte kan kokas eller renas bort från dricksvatten med kemiska vattenreningsmetoder. Det säkraste är då att försöka hitta dricksvatten så långt från explosionsplatsen som möjligt, helst i djupa, täckta brunnar och vattenreservoarer.

Författaren till boken Nuclear Survival Skills, Cresson H. Kearny, menar att det är vattenburna sjukdomar som kommer att döda ett stort antal människor efter ett kärnvapenkrig – inte radioaktivt nedfall.

Ett kärnvapenkrig kommer även försvåra för människor att sköta sin hygien. De insekter och mikroorganismer som har stor motståndskraft mot radioaktiv strålning kommer att öka. Dålig hygien och ökning av insekter kommer att leda till en ökning av smittsamma sjukdomar, som kan spridas som epidemier eller pandemier – vilka ofta är vattenburna.

Först kommer de fruktansvärda lokala effekterna av en kärnvapendetonation. Effekter av den heta värmestrålningen, bränder, radioaktiv strålning, tryckvågor och orkanvindar är väl kända. Antalet döda av dessa primära faktorer blir troligtvis många tiotals eller kanske hundratals miljoner om detta ägde rum i storstäder i en tätbefolkad region som Indien-Pakistan.

Panik, massflykt, sönderfallen infrastruktur och lokal civilisationskollaps skulle skörda ytterligare dödsoffer. Politisk oro kan sprida sig regionalt och globalt. Samhällets sönderfall kan bli den största och mest långvariga skadan.

Är beräkningarna pålitliga?

Alla förutsägelser om klimatets framtida utveckling innehåller naturligtvis osäkerheter. I fråga om effekterna av ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan ligger problemen mest i vissa grundläggande antaganden som måste göras. Här de viktigaste problemen:

  1. Är det troligt att kriget utkämpas så snabbt, att bomberna fälls på en eller två dagar? Detta vet vi naturligtvis inte. Om bomberna avfyras över ett par eller flera veckor blir klimateffekten liten. Att döma av de strategiska överväganden som framförts är det sannolikt att kriget kommer att innefatta avfyrning av huvuddelen av vapnen inom ett par dygn, men givetvis kan det tänkas man lyckas stoppa avfyrningarna.
  2. Blir det verkligen 5 miljoner ton svart kol? I grundberäkningarna kom man fram till 7 miljoner ton, och man gjorde ett konservativt antagande och räknade på 5 miljoner ton. Syrebrist är sannolik i branden och det ger mer svart sot.
  3. Vad blir följderna om kriget utkämpas på högre latituder? Då blir uppvärmningen av sotmolnen kanske för liten för att föra stora mängde svart kol till stratosfären särskilt under vintern.

Slutsatsen blir att resultaten är osäkra, men följderna kan lika väl bli ännu allvarligare som att de blir lindrigare.

Change in global temperature

Bild ovan: Effekt på den globala medeltemperaturen (röd) respektive nederbörden (svart) över 10 år efter ett krig med frisättning av 5 miljoner, 50 miljoner respektive 150 miljoner ton svart kol (BC) 5 miljoner ton är det beräknade utsläppet till stratosfären vid ett krig med 100 kärnvapen, 150 miljoner innebär ett storkrig mellan USA och Ryssland, 50 miljoner ton är ett mellanläge (Tg, teragram, motsvarar miljoner ton). Bilden har ställts till förfogande av dr Alan Robock.

Temperaturfördelning

Bild ovan: Temperaturfördelningen över norra halvklotets vinter efter ett ”begränsat” kärnvapenkrig mellan Indien-Pakistan då 5 miljoner svart sot bildats. Bilden har ställts till förfogande av dr Alan Robock.

 

Senast uppdaterad: 171025