Medicinska konsekvenser

Vid en explosion av ett kärnvapen kan den intensiva hettan få kroppar att helt förångas. Tryckvågen färdas mil och sliter sönder byggnader och infrastruktur. Kärnvapen producerar stora mängder radioaktiv strålning som dödar omedelbart, men även lång tid efteråt genom strålsjuka och cancer.

Kärnvapnens påverkan på människokroppen

En kärnvapenexplosion kan orsaka skador på människor på en rad olika sätt – både direkt och på längre sikt. Kärnvapnen skadar både människor och foster i livmodern. Vid en kärnvapenexplosion förstörs sjukhus och vårdpersonal dödas, vilket gör det ännu svårare att hjälpa dem som överlever.

Atomic Effects Hiroshima

Hiroshima 1945

I Hiroshima dödades omedelbart omkring 140 000 människor av atombomben. Det totala antalet invånare i Hiroshima vid den tiden beräknas ha legat runt 350 000, vilket betyder att ungefär 40 % av befolkningen dog omedelbart till följd av atombombningen.

I Nagasaki dödade atombomben över 70 000 människor och skadade ännu fler. När vi går vidare in på medicinska konsekvenser av kärnvapenkrig är det viktigt att hålla i minnet att bomben ”Little Boy”, som exploderade över Hiroshima, hade en sprängstyrka på 15 kiloton och ”Fat Man” som exploderade över Nagasaki utövade en sprängeffekt på 21 kiloton.

De kärnvapen som finns i dagens kärnvapenarsenaler är mycket större än så. Exempelvis har en brittisk Tridentubåt ombord kärnvapen en sammanlagd sprängkraft på 24 megaton. Det innebär alltså att vissa av dagens cirka 15 000 kärnvapen är mer än 1000 gånger kraftigare än bomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Långt efter en kärnvapenexplosion kommer radioaktivitet att spridas både i området runt explosionen och, beroende på väder och vind, även långt bort från explosionsplatsen. Det kallas för radioaktivt nedfall. Människor kan påverkas av nedfallet direkt genom att träffas av det fina stoftet som regnar ner. De kan också få i sig radioaktiva partiklar genom att bland annat dricka mjölk från kor som betat kontaminerat gräs eller via växter och djur som tagit upp radioaktiva ämnen från nedfallet.

Strålningsskador

En av de stora skillnaderna mellan kärnvapen och konventionella vapen är att kärnvapen dödar och skadar genom strålning. Strålningsskador orsakas av gamma- och neutronstrålning som finns i initialstrålningen samt av det radioaktiva nedfallet. Det är kroppens celler som skadas av strålningen.

När en kroppscell bestrålas överförs den energi som finns i strålningen till cellen. Radioaktiv strålning orsakar också skada i DNA, det genetiska materialet i levande celler. En cell kan reparera sådana skador till en viss nivå, särskilt om skadorna inte är så stora. Dock kan felaktiga reparationer förekomma som riskerar att leda till cancer. Cancer behöver i allmänhet utvecklas över flera cellgenerationer och det kan därför ta decennier innan cancern upptäcks. Blodcancer (leukemi) utvecklas efter några år, medan cancertumörer i inre organ visar sig efter ännu längre tid. Hos gravida kvinnor kan fostret skadas av strålningen med missfall eller missbildningar som följd. Det finns också en stor oro för att strålningen skall skada arvsmassan och därigenom påverka kommande generationer.

Hiroshima girlVid högre strålningsnivåer dör cellen. I kroppsdelar där cellomsättningen normalt är hög, såsom i mag-tarmkanalen eller benmärgen, kan cellerna inte ersättas tillräckligt snabbt och vävnaden slutar fungera. Detta kan vara dödligt.

Ju högre stråldosen är desto tidigare utvecklar sig sjukdomssymtom. Beroende på hur hög stråldosen är uppstår tre syndrom (sjukdomsbilder) hos människor som utsätts för radioaktiv strålning:

Det första syndromet rör kroppens blodbildande organ. Det är benmärgen som skadas och den får en nedsatt förmåga att bilda vita blodkroppar och blodplättar. De vita blodkropparna är kroppens försvar mot infektioner och därför blir den strålsjuka mycket känslig för allvarligare och i värsta fall blir infektionerna dödliga.

Blodplättarna gör normalt att blodet levrar sig. Om produktionen upphör uppstår blödningar och det finns risk för att den sjuke förblöder. Beroende på benmärgsskadornas omfattning och den behandling som ges kan den strålsjuka tillfriskna. I annat fall leder syndromet till döden inom några månader.

Vid högre stråldos uppstår det syndrom som rör magsäcken och tarmarna. Det kännetecknas av illamående, kräkningar, blodiga diarréer, uttorkning och hög feber. Den strålsjuka riskerar att dö inom 1-2 veckor till följd av blodförgiftning, tarminflammation och rubbningar av kroppens vätskebalans.

Det tredje syndromet, som berör hjärnan, är mest allvarligt. Symptomen är huvudvärk, trötthet, apati, darrningar i muskulaturen, koma, krampanfall och chock. Detta syndrom uppstår vid de allra högsta doserna av strålning och leder oundvikligen till döden inom ett par dagar.

Den absorberade stråldosen anges i enheten Gray. Tidigare användes ofta enheten rad som motsvarar 0,01 Gray. Eftersom olika typer av strålning (alfa, beta och gamma) har olika biologisk effekt använder man i medicinska sammanhang oftast enheten Sievert som mått för strålningens biologiska effekt.

Enheten är uppkallad efter Rolf Sievert som var radiofysiker vid Karolinska Institutet. Sievert är en stor enhet (1 Sv kan ge akut strålskada) varför det är vanligt att dosen anges i millisievert: 1 mSv = 0,001 Sv. När man anger stråldoser menar man vanligen helkroppsdos, alltså att hela kroppen utsätts för bestrålning. Dödlig helkroppsdos för människa anses ligga i området 3-5 Sv.

Dos (i Sievert) Hälsoeffekt Tid till utbrott (utan hälsovård)
0,05-0,1 Sv Förändringar i blodsammansättningen
0,5 Sv Illamående Inom några timmar
0,55 Sv Utmattning
0,7 Sv Kräkningar
0,75 Sv Håravfall 2-3 veckor
0,9 Sv Diarré
1 Sv Blödningar
4 Sv Risk för dödsfall Inom 2 månader
10 Sv Tarmväggens cellager förstörs
Inre blödningar
Död 1-2 veckor
20 Sv Skador på centrala nervsystemet
Medvetslöshet Inom några minuter
Död Inom timmar – dagar

 

Brännskador

The patient's skin is burned in a pattern corresponding to the dark portions of a kimonoDen enorma värmevåg som uppstår vid en kärnvapenexplosion ger upphov till allvarliga brännskador. Värme rör sig med ljusets hastighet och det går därför inte att hinna ta skydd mot värmestrålningen om man inte förvarnats i god tid. Längre bort från området för dödliga skador kommer många människor att drabbas av brännskador. Värmestrålningen leder till direkta brännskador på bar hud.

Även brinnande kläder kommer att leda till svåra brännskador. Behandling av brännskador är bland de mest resurskrävande vårdformer som finns. Att vårda brännskadade människor utgör därför en stor utmaning för sjukvården i händelse av en kärnvapenexplosion.

I normala fall är antalet vårdplatser för allvarligt brännskadade ytterst begränsat, både i Sverige och runtom i världen. I Sverige kan man kanske vårda ett tjugotal svårt brännskadade patienter samtidigt i specialiserad intensivvård, i hela Europa kanske några hundra. Och det här gäller i normala fall, när varken sjukhus eller vårdpersonal har slagits ut av en kärnvapenexplosion.

I Nagasaki beräknar man att 95 % av alla skadade led av just brännskador. I Hiroshima är siffran 60 %. Dessa siffror kommer från rapportering gjord av Manhattan Engineer District (MED), som räknar med betydligt lägre antal både döda och skadade än vad många andra gör.

Om vi ser till skadade räknar MED att 69 000 skadades i Hiroshima och 25 000 i Nagasaki. Det är inte svårt att räkna ut att om 95 % av 25 000 skadade lider av svåra brännskador räcker inte brännskadeplatserna på sjukhusen långt. Man kan inte heller räkna med att det omedelbart efter en kärnvapenexplosion skulle finnas kapacitet att transportera patienter till intensivvård i andra länder.

Cancer

Cancerrisken kommer att öka bland dem som har överlevt kärnvapenexplosionen och utsatts för radioaktiv strålning. De långsiktiga effekterna av strålning inkluderar en rad sjukdomar, både cancer (såsom bröst-, sköldkörtel- och lungcancer) och leukemi. Risken för leukemi är störst om man utsätts för strålning i ung ålder.

Effekterna av atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki fortsätter. De har lett till säkerställt ökad förekomst av cancer bland de överlevande. Man kan se en tydlig ökning av antalet cancerfall i dessa städer jämfört med i andra liknande områden, en ökning som bara kan förklaras av effekterna av kärnexplosionerna. På grund av den långa tiden mellan exponering för radioaktiv strålning och själva sjukdomsutbrottet kan det vara så att antalet cancersjuka ännu inte nått sin topp.

USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina har skrivit under det fullständiga provstoppsavtalet (1996) och uttalat att man inte kommer att genomföra kärnvapenprovsprängningar i väntan på att avtalet träder i kraft. Med detta har de storskaliga kärnvapenprovsprängningarna upphört, men de över två tusen atmosfäriska provsprängningar som gjorts fortsätter att påverka människors hälsa.

Beräkningar från 1990-talet visar att radioaktivt nedfall från sådana kärnvapenprovsprängningar kommer att leda till över två miljoner dödsfall i cancer globalt. Därtill kommer andra effekter på människors hälsa.

Reproduktion och fosterskador

Både i områden omkring kärnvapenprovsprängningsplatser och efter bombningarna av Hiroshima och Nagasaki har man kunnat se ett ökat antal fosterskador. Eftersom cellvävnad som tillväxer snabbt är mycket känslig för strålning, är fostret särskilt sårbart. Strålningsexponering av foster har visat sig öka risken för barncancer. Man kunde också se en ökning av hjärnskador hos individer som i livmodern utsattes för strålning vid atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

Omfattande forskning har gjorts på djur där man kunnat visa att radioaktiv strålning ger upphov till ärftliga missbildningar. Man har inte kunnat belägga att detsamma gäller människor. Detta kan bero på att många genförändringar är recessiva det vill säga ger förändringar endast då bägge föräldrarna bär detta anlag. Sådana genetiska skador är mycket svåra att påvisa i befolkningsstudier, bland annat därför att effekterna av dem ofta slår igenom först i senare generationer.

Barn av Hiroshima och Nagasaki

I Japan kallas de pika-barn, vilket betyder ”barn av blixten” eller ”barn av ljusskenet”. Det handlar om de barn som fortfarande låg i livmodern i augusti 1945, när först Hiroshima och sedan Nagasaki träffades av en amerikanska atombomb. Studier har visat på en tydlig ökning av antalet funktionsnedsatta barn till mödrar som då utsattes för radioaktiv strålning. Av 1600 studerade barn till dessa kvinnor fanns 25 fall av funktionsnedsättning, jämfört med 5 i övrig population.

Barn av Hiroshima och NagasakiInom ett decennium efter atombombningen hade forskare redan kunnat dokumentera hjärnskador och funktionsnedsättningar hos barn som fötts av mödrar som befann sig inom 2 kilometer från bombens epicentrum (explosionsplatsen). Under senare år har man gjort nya analyser av tidigare data och kommit fram till att det finns en tydlig koppling mellan var i graviditeten kvinnan befann sig vid bombningen och hur allvarliga hjärnskador barnet drabbats av.

Foster som är mellan veckorna 8 och 15 är de som är allra mest känsliga och har utvecklat de allvarligaste hjärnskadorna. Funktionsnedsättning, litet huvud, och dåliga resultat i skolan och på IQ-test är exempel på effekter av fosterskador som kan orsakas av radioaktiv strålning.

Forskare vid Health Science Center of Texas University påpekar dock att det inte nödvändigtvis är bara strålningen som har orsakat funktionsnedsättningar, utan att även andra effekter av atombombningarna kan ligga till grund. Forskarna nämner till exempel att flera av de gravida kvinnorna förlorade medvetandet i samband med tryckvågen eller på grund av att de träffades av kringflygande föremål. Undernäring, infektioner samt kraftig stress och oro över det pågående kriget kan också ha spelat in.

Pika-barnen är idag vuxna personer och har det ofta svårt i det japanska samhället. De påminner omgivningen om de hemska händelserna i slutet av andra världskriget som det moderna Japan inte vill tänka på. Många av dem har blivit placerade på olika institutioner och de har haft svårt att få utbildning och jobb.

Sjukvård efter en atombomb

Vi räknar med att det ska finnas en läkare till hands när vi blir sjuka. Ett samtal till vårdcentralen eller i värsta fall en ambulans till akuten är allt som ska behövas för att en kompetent läkare ska finnas tillgänglig.Shima-sjukhuset

Men vad händer om en kärnvapenexplosion har slagit ut alla sjukhus och vårdcentraler i staden, alla vägar är mer eller mindre förstörda, all elektronisk utrustning är utslagen och hundratusentals människor behöver sjukvård? Vad händer när hundratals eller tusentals läkare, sjuksköterskor och andra sjukvårdskunniga har dött eller skadats så illa att de inte kan jobba för att rädda andra?

När atombomben föll över Hiroshima den 6 augusti 1945 fanns det ungefär 150 läkare i staden. Av dessa dog 65 av explosionen och nästan alla de övriga var allvarligt skadade. På det största sjukhuset i Röda Korsets regi var sex läkare och tio sjuksköterskor friska nog att arbeta, endast en av dessa var helt oskadd: läkaren Sasaki.

Skadade, blödande, brända, trasiga, spyende, gråtande och skrikande tumlade människor i mängder in på sjukhuset. Minst tio tusen människor sökte sig till sjukhuset. Läkaren Sasaki hade ingen möjlighet att rädda alla, eller ens en liten del. Han gjorde vad han kunde för att hindra folk från att förblöda, men snart började hans patienter utveckla symptom av strålsjuka: okontrollerade blödningar, allvarliga problem med inre organ, håravfall, extrem mottaglighet för infektioner.

Det var praktiskt taget omöjligt att rädda någon, eftersom hela stadens sjukvårdsanläggningar hade förstörts och nästan alla läkare själva hade dött eller skadats.

Enligt den hippokratiska läkareden skulle varje läkare lova att tjäna sina medmänniskor och det liv som går att räddas. Att läkare världen över engagerar sig i kampen för att avskaffa kärnvapnen är därför logiskt och naturligt. Världshälsoorganisationen WHO uttryckte 1983 att kärnvapnen utgör det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa och överlevnad, detta gäller fortfarande.

Råttornas och kackerlackornas värld

Man hör ofta att de enda som skulle överleva ett fullskaligt kärnvapenkrig är kackerlackor och råttor. Det är kanske inte helt sant, men många skadedjur och insekter har större chans att överleva än vi människor.

Ett kärnvapenkrig kommer att försvåra för människor att sköta sin hygien. Vattnet kommer att vara förorenat, människor blir tvungna att bo trångt, det kommer att bli svårt att göra sig av med avfall.

De insekter och mikroorganismer som har stor motståndskraft mot radioaktiv strålning kommer att öka. Dålig hygien och ökning av insekter kommer att leda till att antalet personer som insjuknar i smittsamma sjukdomar ökar, vilket kan innebära utbrott av epidemier och pandemier (världsepidemier).

Användande av kärnvapen skulle också ge upphov till svältkatastrofer. Sambandet är tydligt att svält ofta följs av sjukdomsepidemier.

 

Senast uppdaterad: 171025