FN och kärnvapen

FN:s generalförsamling

FN:s generalförsamling är ett konsensusbyggande samfund där alla medlemsstater ska kunna enas om frågor rörande internationell fred och säkerhet. Generalförsamlingen möts i en månad varje höst. Mötet inleds med två veckor av allmän debatt, varefter man delar upp sig i sex utskott. Varje medlemsstat har rätt att delta i alla utskott.

Utskotten diskuterar olika specialområden, överväger förslag kring frågor relaterade till detta område och rekommenderar slutligen resolutioner att antas av FN:s generalförsamling. Dessa resolutioner blir inte lagligt bindande, men anses vara normgivande. Resolutioner som antas med konsensus visar också att en fråga är mogen för förhandling som kan leda till juridiskt bindande avtal och internationell lag.

Bland många frågor diskuterar generalförsamlingen principer för samarbete för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, inklusive nedrustning. Dessa diskussioner kan leda till rekommendationer till medlemsstaterna och FN:s säkerhetsråd. Den allra första resolutionen från FN:s generalförsamling kom 1946 och uppmanade till avskaffande av atomvapen och alla andra massförstörelsevapen. Varje år antar generalförsamlingen 40–50 resolutioner om nedrustning och icke-spridning med en majoritet av rösterna eller med konsensus.

Generalförsamlingens första utskott

Generalförsamlingens första utskott hanterar nedrustningsfrågor om nedrustning och internationell säkerhet. Där kan alla stater presentera sina positioner gällande nedrustningsfrågor och debattera sinsemellan. Tillsammans kan staterna hitta kompromisslösningar eller nå konsensus och enas om normer för hur man ska agera i olika frågor.

Istället för att lita på att säkerhet handlar om hur stora militära arsenaler ett land har, kan länderna i första utskottet diskutera hur man på bästa sätt kan nå gemensamma säkerhetsarrangemang som minimerar militära utgifter; minskar vapenproduktion och vapenhandel och ökar global säkerhet. Det konsensus som byggs i första utskottet kan användas i andra nedrustningssammanhang, exempelvis i nedrustningskonferensen, CD, för att förhandla fram avtal.

Utmaningar för nedrustningsarbetet

Generalförsamlingens första utskott har i teorin goda möjligheter till att driva nedrustningen framåt, men på grund av att stater ser säkerhet på olika sätt, och kan inte alltid uppfatta att det som ett land menar utgör säkerhet för dem (exempelvis kärnvapeninnehav) automatiskt ökar osäkerheten för andra länder (som är oroliga för att bli attackerade med kärnvapen). Diskussionen i första kommittén är något statisk, med bristande förmåga att uppmärksamma varandras ståndpunkter och se över sina egna. Därför är det sällan som konkret arbete bedrivs i utskottet.

Uttalanden som görs i första kommittén visar på de problem som står i vägen för framsteg i frågor rörande nedrustning, icke-spridning, fred och säkerhet. Vissa resolutioner återkommer år efter år och antas med nästan total konsensus så när som på ett par stater som röstar emot eller avstår. Vissa stater lyssnar inte på konsensus utan driver sin fråga eller vägrar samarbeta i en fråga, vilket leder både till frustration och spänningar och att arbetet står stilla.

FN:s nedrustningskommission

FN:s generalförsamling etablerade 1952 nedrustningskommissionen genom resolution 502. Kommissionen gavs ett generellt mandat kring nedrustningsfrågor. Den sammanträdde dock endast sporadiskt åren efter 1959.

En stor framgång för nedrustningskommissionen blev den första specialsessionen om nedrustning i juni 1978 (kallad SSOD1). SSOD1 ägde rum vid en tid då både kärnvapenkapprustningen och upprustningen av vanliga vapen gick på högvarv. SSOD1 gjorde nedrustningskommissionen till ett underorgan till FN:s generalförsamling.

Frågan om nedrustning fick genom detta en starkare ställning inom FN:s arbete. SSOD1 efterföljdes av SSOD2 och SSOD3. Många menar att en SSOD4 behövs för att upprepa och bekräfta de principer och prioriteringar för att nå kärnvapennedrustning som gjorts av de föregående specialsessionerna.

Mandat och möten

FN:s nedrustningskommission tar inga beslut, utan är ett organ för rådslag mellan medlemsländerna. Kommissionen kan sedan komma med förslag och rekommendationer kring olika problem gällande nedrustning. I kommissionen gör man också uppföljningar av också beslut och rekommendationer från specialsessionerna.

Nedrustningskommissionen möts under tre veckor varje vår. Medlemsländerna arbetar både i gemensamma sammanträden och i arbetsgrupper, antalet arbetsgrupper är beroende på antalet ämnen på dagordningen. Fem geografiska grupper tar i tur och ordning ordförandeskapet för kommissionen, som rapporterar om sina aktiviteter till FN:s generalförsamling.

FN:s nedrustningskommission antog år 1999 principer kring inrättandet av kärnvapenfria zoner, men gjorde sedan inget arbete under början av 2000-talet. Mellan 1999–2017 bedrevs inget konkret arbete. Efter 2017 har kommissionen stått stilla.

Blixkommissionens rapport

På initiativ av dåvarande socialdemokratiska utrikesminister Anna Lindh, tillsattes 2003 en oberoende internationell kommission om massförstörelsevapen, Weapons of Mass Destruction Commission, WMDC, som leddes av den svenska diplomaten Hans Blix.

I juni 2006 presenterade WMDC sin slutrapport ”Weapons of Terror – Freeing the World of Nuclear, Biological and Chemical Arms”. Rapporten beskriver det internationella systemet för ickespridning, nedrustning och rustningskontroll och innehåller 60 rekommendationer om vad världssamfundet, nationella regeringar, civila samhället och näringslivet kan och bör göra för att bemöta den globala utmaning som massförstörelsevapen utgör.

Rapporten och dess rekommendationer har fått stor uppmärksamhet världen över. Dess rekommendationer har diskuterats vid möten i NPT-konferenser och i FN, men i praktiken har inte mycket genomförts.

Källor och mer information

History of the UN, Förenta Nationerna, FN
Nuclear Weapons, United Nations Office for Disarmament Affairs, UNODA
United Nations Disarmament Commission, United Nations Office for Disarmament Affairs, UNODA
Weapons of Terror – Freeing the World of Nuclear, Biological and Chemical Arms, The Weapon of Mass Destruction Commission