Etik

Etik och moral är viktiga perspektiv att ta i beaktning när det kommer till kärnvapen. Det handlar om andra sätt att se på kärnvapen, andra vinklar och att vidga sina vyer.

Nukleär etik: “Kom ihåg din humanitet och glöm resten”

Etik är kunskapen om vad som är rätt eller fel. Etiken begränsas inte av gränser i kultur, religion och tid. Moral är åtskillnad mellan rätt och fel grundat på kultur och religion. Nukleär etik brottas med vetskapen att ett kärnvapenkrig kan innebära att människan utrotas.

Albert Einstein

Albert Einstein

Författaren, filosofen och matematikern Bertrand Russell skrev år 1955 en appell som skrevs under av Albert Einstein och ytterligare fler Nobelpristagare och kallades Russell-Einstein-manifestet. Det stödde avskaffandet av krig och kärnvapen. De skrev:

“Här är det problem som vi presenterar för er, öppet och fruktansvärt och oundvikligt: ska vi sätta punkt för mänskligheten, eller ska mänskligheten avstå från krig?” — ”Vi vädjar som människor till människor: “Kom ihåg din humanitet och glöm resten. Om ni kan göra det, ligger vägen öppen till ett nytt paradis; om ni inte kan ligger risken för universell död framför er.”

Bertrand Russell

Bertrand Russell

Professorn i fysik Sir Joseph Rotblat var en av de som undertecknade Russell-Einstein-manifestet. När han år 2005 erhöll Nobels fredspris sa han i sin Nobelföreläsning: ”Det är dags att slå fast riktlinjer för etisk handlande hos vetenskapsmän, kanske som en frivillig Hippokratisk ed” Han citerade manifestet: “Kom ihåg din humanitet och glöm resten”.

En katastrof för mänskligheten

Jämlikhet mellan alla som ingår i ett juridiskt system är centralt för systemets integritet och legitimitet. Det kan inte finnas en lag för de starka och en annan lag för resten. Inget nationellt juridiskt system skulle acceptera detta; och det kan inte heller ett internationellt system baserat på en jämställdhetsprincip enligt Christopher Weeramantry från Sri Lanka, före detta domare i Internationella domstolen i Haag. Han talade om bristen på etik i de lagar som reglerar kärnvapen och nedrustning.

Einstein_oppenheimer

Einstein och Oppenheimer

Många har påpekat det absurda i att en dryg handfull stora starka stater tillåts ha kärnvapen i sina arsenaler för att dessa stater anser sig behöva kärnvapen för sin säkerhet. I Icke-spridningsavtalet har de förbundit sig att nedrusta kärnvapnen men det struntar de i. Samtidigt är det samma stater som nekar andra att skaffa egna kärnvapen. Lika många upprepar det absurda i att någon tillåts ha kärnvapen överhuvudtaget – att människor ska ges ansvaret att styra över hela världens fortsatta existens.

Kärnvapenstaterna hävdar ofta att kärnvapnens främsta funktion är avskräckning. Att skrämma andra stater med sin förmåga att utplåna dessa i avsikt att hindra angrepp mot den egna staten. Att sätta skräck i människor och påtvinga världen ett hot mot dess existens kan knappast anses etiskt korrekt.

En filosof pratar kärnvapen

Torbjörn Tännsjö intervjuades den 17 april 2008 av Alexandra Sundberg om kärnvapen, etik och moral. Nedan finner ni intervjun i uppdaterad form.

Torbjörn Tännsjö är en av Sveriges mest tongivande filosofer och hörs och syns ofta i media. Tännsjö tillhör en filosofisk skola som kallas utilitarism. Det betyder att han anser att ingen handling är god eller dålig i sig själv, utan måste bedömas efter de följder som handlingen ger. Detta leder ibland till upprörda känslor när Tännsjö vänder och vrider på handlingsregler som många tar för givna.

Ett exempel är att han menar att man inte kan slå fast att det alltid är fel att döda. Istället måste man analysera konsekvenserna av att döda i varje enskilt fall. Tännsjö drar slutsatsen att det i de allra flesta fall är dåligt att döda, men att det finns undantag: Tännsjö stöder exempelvis rätten till aktiv dödshjälp vid vissa sjukdomar för personer som tydligt gett uttryck för en vilja att få dö. Tännsjö har också avvisat att terrorism i sig själv skulle vara dåligt, utan gör klart att det är de följder terroristhandlingar får för samhällen och människor som är dåliga.

I Tännsjös bok är ”Global Democracy. The Case for a World Government” (Edinburgh University Press, 2008) argumenterar han för att det inte är möjligt att hantera problem med krig, globala orättvisor och en hållbar miljö om vi inte upprättar en världsregering. Han hävdar att projektet med en världsregering som en del av ett system för global demokrati är realistiskt och önskvärt.

Torbjörn Tännsjö berättar om kärnvapen och hur man kan diskutera förekomsten och nedrustning av kärnvapen ur ett filosofiskt och etiskt perspektiv.

Kärnvapen är omoraliska

Att kärnvapen inte är moraliskt försvarbara tar Tännsjö som utgångsläge – det behöver vi inte ens diskutera. Det finns en moral som ligger till grund för internationell rätt som sedan uttrycks i alla möjliga internationella konventioner och lagar. Dessa kan vara mer eller mindre juridiskt bindande, men är i grunden baserade på någon sorts moralisk uppfattning om rätt och fel, förklarar Tännsjö.

När det handlar om varför då kärnvapen är omoraliska hänvisar Tännsjö till den grundläggande moraluppfattning som format lagarna om hur man får föra krig. Han kommer där in på precis det resonemang som Haag-domstolen förde 1996 när den gav sitt rådgivande yttrande om huruvida kärnvapen är olagliga eller inte. Som exempel på hur ett ”rättfärdigt krig” ändå kan genomföras på ett orättfärdigt sätt tar Tännsjö självförsvar. Enligt folkrätten har ett land rätt att försvara sig mot angreppskrig, men det måste fortfarande hållas inom vissa gränser. Det måste finnas en viss proportion mellan det ”goda” man vill uppnå (utplåna fienden) och det ”onda” (att civila också kommer att dö).

Kärnvapen är både omoraliska och bryter mot internationell rätt, menar han, eftersom de förorsakar oproportionerligt lidande både för civilbefolkningen och för stridande. Det går inte att använda kärnvapen på ett sätt som inte är terroristiskt säger Tännsjö. Redan hotet om att använda kärnvapen – Nato bland andra förbehåller sig rätten att använda kärnvapen först – är en form av terrorism menar han, eftersom man därmed hotar med att döda civila på ett sätt som inte stämmer överens med internationell rätt. Det är inte mindre terror när stater utför den här typen av handlingar än när andra grupper gör det, understryker Tännsjö.

Därför, sammanfattar han, finns det ingen moralisk möjlig användning av kärnvapen – ens om man godtar att krig kan vara rättfärdigt.

Vi kommer in på taktiska kärnvapen – mindre lättare kärnvapen som är utformade för att vara mer praktiska att använda i direkt krigsföring. Uttrycket en ”slippery slope” använder Tännsjö här. Det blir en halkig backe där man sakta men säkert kommer allt närmare användandet av kärnvapen och där tröskeln för att ta till dessa vapen hela tiden sänks. ”Vissa militära ledare skulle säkert inte hålla med mig” säger Tännsjö, och förklarar att han inte tror att taktiska kärnvapen innebär proportionerligt våld och därmed inte heller är mer moraliskt acceptabla än strategiska kärnvapen.

”Man får intrycket av att det inte är riktigt lika allvarligt idag som det var på 80-talet, med den polariserade världsordningen och med USA och Ryssland som båda satt med fingret på knappen”, spekulerar Tännsjö. ”Men samtidigt finns vapnen där även nu, potentialen finns där och misstagen kan inträffa redan nu. Tiden går och till sist inträffar ett misstag.” Dessutom kan det politiska läget i världen snabbt ändras. Vi kan få två eller tre mäktiga militära block mot varandra och läget kan snabbt bli lika spänt som under kalla kriget.

Alla vill vara den enda kärnvapenmakten

Tännsjö menar att nästan alla förståndiga politiska ledare – oavsett om de leder en kärnvapenstat eller inte – skulle välkomna om kärnvapnen inte fanns. Men ännu hellre ser de att bara de själva har kärnvapen, och att de andra gör sig av med sina. Det här brukar man kalla ett socialt dilemma, förklarar Tännsjö. Precis som han skriver i sin senaste bok ”Global Democracy. The Case for a World Government” så skulle en central instans, en form av världsregering, kunna komma tillrätta med det här problemet.

I dagsläget finns det ingen övergripande makt, utan alla ledare åker till förhandlingar med både den politiska ledningens och folkets önskan om att bli av med kärnvapnen – åtminstone de andra staternas kärnvapen.  Med en central makt, till exempel ett FN med helt andra möjligheter och befogenheter än idag, och med mycket noggranna och långtgående inspektionsinsatser, skulle kärnvapen kunna förbjudas.

Idag vågar ingen ge upp sina kärnvapen eftersom man inte vet att det finns en effektiv kontroll över alla staters avskaffande av kärnvapen. En världsregering skulle kunna garantera den kontrollen, menar Tännsjö.

Tännsjös ord till världsledarna

Vad skulle då Torbjörn Tännsjö vilja säga om han fick uppgiften att övertala kärnvapenstaternas ledare att göra sig av med sina kärnvapen? Först hisnar han inför uppdraget och säger att han hade tackat nej, eftersom han ändå vet att han skulle tala för döva öron. ”Det är inte dumhet som får världsledarna att inta den här positionen”, menar Tännsjö, ”utan snarare en sorts slughet som får dem att bita sig fast vid det egna innehavet av kärnvapen och samtidigt önska att andra ska ge upp sina.” Det är samma resonemang som ligger bakom att kärnvapenstaterna går ihop och arbetar för att kärnvapen inte ska spridas till andra stater. ”En begriplig och rationell dubbelmoral” kallar Tännsjö detta.

Sedan, trots att han först tackat nej till fantasiuppdraget att prata med ledarna för kärnvapenstaterna, börjar Tännsjö ändå skissa på ett argument. Han skulle inte bara övertala dem att göra sig av med kärnvapnen, utan försöka få dem att inrätta en säkerhetsordning i världen som är sådan att vi alla kan känna trygghet med den. Man kan inte bara komma och säga att kärnvapenstaterna ska göra sig av med sina kärnvapen – det måste ge något i utbyte, man måste erbjuda någonting.

Så ser hans tal till kärnvapenstaternas ledare ut: låt oss ge FN:s säkerhetsråd, kanske mer demokratiskt ordnat än det är idag, ett starkt mandat att upprätthålla ett totalt förbud mot kärnvapen. Ingen dubbelmoral, inga specialarrangemang för vissa stater. Noggranna vapenundersökningar skulle vara en naturlig del av detta. ”Det finns många Hans Blix som sänds ut i världen för att leta verkligheten, också i USA, i Ryssland, i Nordkorea, i Israel – inget undantag.”

För referenser, se material.

 

Senast uppdaterad: 151117