Nordkorea

Nordkorea är det senaste landet att skaffa kärnvapen. 2003 gick landet ur icke-spridningsavtalet och 2006 provsprängde landet sitt första kärnvapen. Även om sprängningen sågs som ett misslyckat kärnvapentest så har landet efter det gjort ytterligare kärnvapentester samt testat flera missiler. Dock råder fortfarande stor osäkerhet kring det nordkoreanska kärnvapenprogrammet, enligt beräkningar har Nordkorea cirka 10 stridsspetsar i sin kärnvapenarsenal.

Yongbyon Magnox reactor

Yongbyon Magnox

Efter att Koreakriget slutade 1953 började den nordkoreanska ledarskapet undersöka möjligheterna att utveckla kärnvapen. Byggandet av en 20 megawatt reaktor (mätt i termisk effekt) inleddes 1964 i Yongbyon och utnyttjade den så kallade ”Magnox”-tekniken där ritningar och beskrivningar fanns offentligt.

Landet har sedan 1986 ytterligare en operativ reaktor som producerar separerat plutonium som kan användas för kärnvapen. Oberoende experter menar att reaktorn har producerat runt 43 kilo (+/- 10 kilo) separerat plutonium. Forskare hänvisar till att Nordkorea kan ha producerat tillräckligt mycket material för att bygga 30–60 kärnvapen, beroende på hur stor sprängkraft varje kärnvapen tilldelas. Dock är det inte troligt att landet kommer att producera fler än 10–20 kärnvapen inom den närmaste tiden. Att tillverka kärnvapen med större sprängkraft skulle innebära att landet måste öka produktionen av deras fissila material samt skulle det kräva en mycket stor utveckling av landets vapenbärare.

Under 1990-talet förhandlade USA och Sydkorea med Nordkorea om landets nukleära program. I överenskommelsen, ”Agreed Framework”, skulle Nordkorea avbryta vissa projekt, särskilt plutoniumtillverkningen, som kunde leda till kärnvapenframställning. Sydkorea och USA skulle i gengäld bland annat leverera olja och bygga två kärnkraftreaktorer av så kallad lättvattentyp, som inte lämpade sig för framställning av vapenplutonium. Reaktorerna byggdes inte, bland annat på grund av motstånd i den amerikanska kongressen och Nordkorea tillät inte en del av de inspektioner som IAEA krävde. Det gjorde att landets nukleära program återupptogs i slutet av 1990-talet.

År 2000 förhandlades en ny överenskommelse fram om att Nordkoreas kärnvapenprogram skulle avslutas. Denna överenskommelse lämnades senare av USA nytillträdde President George W Bush som meddelade Sydkoreas president att dialogen med Nordkorea skulle upphöra omedelbart.

Kim Il Sung and Kim Jong Il

Tidigare ledarna Kim Il Sung and Kim Jong Il

Nordkorea var medlem i icke-spridningsavtalet (NPT) men drog sig ur avtalet i början av 2003. Bara någon månad senare avslöjade nordkoreanska ämbetsmän vid ett rundabordssamtal mellan USA och Nordkorea att landet hade utvecklat kärnvapen. Vidare hotade Nordkorea med att landet har och överväger att exportera upparbetade plutoniumstavar om inte USA går med på bilaterala samtal. Förhandlingar med Nordkorea – vilka pågick i många år med långa perioder av uppehåll och ovilja att samarbete – fördes i de så kallade sexpartssamtalen mellan Nordkorea, USA, Japan, Sydkorea, Kina och Ryssland.

Nordkoreas första kärnvapentest utfördes den 9 oktober 2006. Sprängkraften uppskattades till mindre än ett kiloton, vilket kan jämföras med att bomben som fälldes över Hiroshima 1945 som hade en sprängkraft på 15 kiloton. Testet nådde inte den sprängstyrka landet hade räknat med. Sedan dess har ytterligare fem kärnvapentest utförts (april 2018) och flertalet missiler som ska kunna bära dessa kärnvapen har testats.

I februari 2007 hade man i sexpartssamtalen nått en överenskommelsedär Nordkorea inom 60 dagar skulle frysa sitt kärnvapenprogram, tillhandahålla en fullständig förteckning över sitt kärnvapenmaterial, stänga sin plutoniumproducerande reaktor i Yongbyon och i slutändan totalt avskaffa sitt kärnvapenprogram. I utbyte skulle landet få ekonomiskt stöd, energibistånd och humanitär assistans. Dessutom skulle Nordkorea få olja och tidigare frusna utlandsplacerade tillgångar skulle frigöras. Överenskommelsen innebar också att Nordkorea och USA skulle uppta bilaterala samtal sinsemellan.

Nordkorea lämnade sexpartssamtalen i april 2009 efter USA fördömde testet av en av landets ballistiska långdistansmissiler. I maj 2009, Nordkorea genomförde ytterligare ett test av en kärnladdning, varvid denna gång beräknas vara på flera kiloton.

Kim Jong Un

Kim Jong Un

I dagsläget är spänningen mellan Nordkorea och USA, Japan och Sydkorea fortfarande påtaglig. Efter landets kärnvapen- och missiltest har sanktionerna mot landet ökat och omvärlden har uttryckt kraftig kritik mot landets kärnvapenutveckling. Mellan Nordkoreas diktator Kim Jong Un och USA:s president Donald Trump har det pågått ett hätskt meningsutbyte som har ökat spänningarna ytterligare och tröskeln för att använda kärnvapen har inte varit långt borta.

Nordkoreas kärnvapenprogram har inte gett landet säkerhet, utan snarare har kärnvapenprogrammet lett till att landet nu hotas av ett anfall med kärnvapen. Den nordkoreanska ledningen anger att motivet för byggandet av kärnvapen är att avskräcka USA från ett anfall.  Nordkorea påpekar att ledarna för Irak och Libyen blev anfallna när deras kärnvapenprogram avslutats. Kärnvapenstaterna motiverar ofta sitt fortsatta innehav av kärnvapen med att det krävs för att förhindra kärnvapenspridning. Exemplet Nordkorea visar att denna avskräckning inte fungerar.

Vapenbärare

Nordkorea har ett aktivt program för att producera nya missiler. Om dessa missiler kan bära kärnvapen är fortfarande oklart. Trots Nordkoreas utveckling av flera långdistansmissiler under det senaste decenniet är endast Nodong-missilen tillräckligt testad för att kunna bära kärnvapen. Forskare tror i dagsläget att landet inte har någon fungerande ICBM (långdistansmissil), trots pågående utveckling.

Ballistiska missiler

  • Hwasong-7 (Nodong), den enda missilen som i dagsläget verkar kunna bära kärnvapen, troligtvis med en räckvidd på 1000–1250 kilometer.
  • Toksa (KN-02), kortdistansmissiler som med en räckvidd på 120 kilometer och är baserade på en rysk missil som är gjord för att bära kärnvapen. Dock finns det inga bevis för att Nordkorea ska ha gjort det möjligt för denna missil att bära kärnvapen.
  • Hwasong-9, en medeldistansmissil som sägs ha en räckvidd på 1000 kilometer.
  • Bukkeukseong-2 (Polaris-2), den senaste utvecklade ballistiska missilen som testades 2017 och har en räckvidd på 1200 kilometer. En missil som denna kräver mindre förberedelser inför uppskjutning, tillskillnad från de övriga missilerna.
  • Hwasong-10 (Musudan), en missil med en räckvidd på cirka 3000 kilometer. Testades under 2016 men med många misslyckade försök och oklar utkomst.
  • Hwasong-12, sägs ha en räckvidd på 4500 kilometer och testades senast 2017 då missilen lyckades ta sig över japanskt territorium.
  • Taepo dong-2, en långdistansmissil som för närvarande antas vara under utveckling efter en rad misslyckade tester. Taepodong-2 tros ha räckvidd på cirka 5500 kilometer.
  • Hwasong-13, också en långdistansmissil med en 5500 kilometers räckvidd. Missilen har ännu inte testats.
  • Hwasong-14, även denna en långdistansmissil som är under utveckling och testades 2017.

Kärnvapenarsenal

Till skillnad från de andra kärnvapenstaterna som startade sin utveckling av kärnvapen med bomber från flygplan så utvecklar Nordkorea sina kärnvapen endast i form av ballistiska missiler.

Nordkorea offentliggör inte information om sin kärnvapenkapacitet och eller om sitt lager av fissilt material, vilket gör att landets kärnvapenarsenal är svår att uppskatta. Landet har dock kapacitet att utveckla kärnvapen och 2017 testades något som liknade en vätebomb. Forskare tror att Nordkorea kan, i och med sitt lager av material, producera 10–20 kärnvapen, kanske färre. Det finns idag experter som menar att Nordkorea kommer att öka sin kärnvapenarsenal, men källorna är osäkra.

 

För källor, se länkarna samt Bulletin of the Atomic Scientists North Korean nuclear capabilities, 2018.

Senast uppdaterad: 180405