Kärnvapenfria zoner

En kärnvapenfri zon leder till avspänning i regionen genom att regionen tydligt tar avstånd från kärnvapen och kärnvapenhot. Genom att vara fria från kärnvapenhot minskar risken för kärnvapenanskaffning och därför är utropandet av kärnvapenfria zoner en viktig del inom icke-spridning.

Om länder kan vara försäkrade om att grannstater som de känner sig hotade av inte har egna eller andra staters kärnvapen stationerade på sitt område, är de mindre benägna att skaffa kärnvapen. Därför fungerar överenskommelser om kärnvapenfria zoner som ett hinder mot kärnvapenspridning.

Kärnvapenfria zoner kan upprättas av grupper av stater som utgör hela kontinenter eller andra stora geografiska områden, men också av enskilda stater eller mindre grupper av stater. De länder som har anslutit sig till en kärnvapenfri zon är förbjudna att tillverka, provspränga, lagra eller skaffa kärnvapen. De får inte heller ha kärnvapen utplacerade på sitt territorium, oavsett om det gäller egna eller andra staters kärnladdningar.

Kärnvapenfria zoner idag

Idag finns flera områden i världen som utgör kärnvapenfria zoner: Latinamerika och Karibien, södra Stilla Havet, Sydostasien, Mongoliet, Centralasien, Österrike och Afrika. För närvarande omfattar kärnvapenfria zoner mer än 50 % av jordens landyta (varav 99 % av allt land på södra halvklotet).

Enskilda stater som utropat sig som kärnvapenfria zoner är Österrike (1999) och Mongoliet (2000). Juridiskt sett fungerar dessa enstatszoner inte riktigt på samma sätt som vid ett avtal kring en kärnvapenfri zon. Mongoliet vill uppnå internationell status som en enstatszon fri från kärnvapen och har i viss utsträckning fått internationellt stöd för detta. Österrike har skrivit in i sin lagstiftning att landet är och ska vara fritt från kärnvapen.

Andra liknande nationella initiativ är Nya Zeeland som förbjuder främmande fartyg eller flygplan som drivs av kärnkraft eller bär kärnvapen kommer in på landets farvatten eller landar på landets territorium.

Det som är blått på kartan visar kärnvapenfria zoner. Det som är rött är kärnvapenstater, det som är orange har kärnvapen stationerade på sin mark och gula länder är kärnvapenfria stater men inte del av en kärnvapenfri zon.

Kärnvapenstaternas godkännande

De fem officiella kärnvapenstaterna; Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA uppmuntras att godkänna ett tilläggsprotokoll till zonavtalet om att förbinda sig att respektera områdets önskan om att vara en zon fri från kärnvapen, samt att inte använda eller hota om att använda kärnvapen mot dessa områden.

Kärnvapenstaterna har hanterat detta på olika sätt och ibland reserverat sig för att ändå kunna använda kärnvapen mot länder i regionerna under vissa särskilda omständigheter. Till exempel skrev USA under protokollet för en kärnvapenfri zon i Afrika men deklarerade att de förbehöll sig rätten att svara med alla möjliga medel, vilket även kan innefatta kärnvapen, på en eventuell attack med kemiska eller biologiska vapen från ett land i regionen.

Ingen av kärnvapenstaterna har skrivit under protokollet för en kärnvapenfri zon i Sydostasien eftersom det skulle begränsa deras rätt att röra sig fritt med sina fartyg och flygplan på internationellt vatten och luftrum. Kärnvapenstaterna har som princip att inte offentliggöra om det finns kärnvapen ombord på deras farkoster.

Kärnvapenfri zon i Mellanöstern

Att etablera en kärnvapenfri zon i Mellanöstern är ett omdiskuterat ämne. Sedan 1974 antar FN:s generalförsamling varje år en resolution om en kärnvapenfri zon i Mellanöstern. Men på en fredskonferens i Madrid 1991 lades grunden för en multinationell mekanism för att arbeta för ett kärnvapenfritt Mellanöstern.

En förutsättning för att förhandlingar kring en kärnvapenfri zon i Mellanöstern ska kunna påbörjas är att Israel ställer sina kärnenergianläggningar under IAEA:s kontrollmekanismer och nedrustar sina kärnvapen vilket de hittills har vägrat.

På 2010 års översynskonferens av icke-spridningsavtalet kom man i konsensus fram till att det senast 2012 års utgång ska hållas en konferens om en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern.

Men det dröjde ända till december 2019 som den första konferensen om en kärnvapenfri zon i mellanöstern ägde rum. Den andra konferensen ägde rum i december 2021 och den tredje konferensen planeras att äga rum i november 2022.

Ett kärnvapenfritt Europa

Tanken på en eller flera kärnvapenfria zoner i Europa har tagits upp emellanåt under flera decennier, men har hittills inte gett resultat. I Europa finns dels Storbritannien och Frankrike som är officiella kärnvapenstater med egna kärnvapen och dels amerikanska kärnvapen som är utplacerade i Belgien, Italien, Nederländerna, Tyskland och Turkiet. En kärnvapenfri zon i Norden och i Östersjön diskuteras även ibland.

Källor och mer information

Overview of Nuclear-Weapon-Free Zones, Förenta Nationerna, FN
Nuclear-Weapon-Free Zones (NWFZ) At a Glance, Arms Control Association
Treaty of Tlatelolco, Förenta Nationerna, FN
Treaty of Rarotonga, Förenta Nationerna, FN
Treaty of Bangkok, Förenta Nationerna, FN
Treaty of Pelindaba, Förenta Nationerna, FN
Central Asian Nuclear-Weapon-Free Zone Treaty, Förenta Nationerna, FN
Mongolia’s nuclear-weapon-free status, Förenta Nationerna, FN
WMD-Free Middle East Proposal at a Glance, Arms Control Association
Work Continues on Middle Eastern WMD-Free Zone, Arms Control Association