Frankrike

Frankrike tillkännagav sig som kärnvapenstat 1960 och provsprängde sitt första kärnvapen i Algeriet. Provsprängningarna utfördes i både Algeriet och sedan i Stilla havet fram till 1996. Detta efter ett uppehåll mellan 1992-1995. Landet har runt 290 kärnvapen.

Frankrikes kärnvapenarsenal beräknas bestå av cirka 290 stridsspetsar enligt Federation of American Scientists. Det skulle dröja ända till 1992 innan landet gick med i icke-spridningsavtalet, NPT som en så kallad ”officiell kärnvapenstat”.

Historia

På 1950-talet inledde Frankrike ett civilt kärnenergi forskningsprogram som också producerat plutonium. 1956 etablerade Frankrike en hemlig kommitté för militära tillämpningar av atomenergi, med uppgift att utveckla kärnvapenteknologi och leveransfordon.

Samma år, 1956, ingrep USA i Suezkrisen mot Frankrikes regionala intressen, vilket bekräftade tron att Frankrike behövde en inhemsk kärnvapenkapacitet i syfte att bevara sin position i världen. Vid valet av Charles de Gaulle som fransk president 1958, togs beslutet att utveckla kärnvapen.

Det första franska kärnvapenprovet ägde rum 1960 nära Reggane i den algeriska öknen. Frankrike genomförde senare 210 kärnvapenprov detonationer av kärnvapen fram till 1996. Dessa tester ägde rum i franska Sahara och i Polynesien i Stilla havet. 2010 kom Frankrike och Storbritannien överens om att bygga och driva två gemensamma forskningsanläggningar för kärnvapen.

Dom franska provsprängningarna i Stilla havet under 1990-talet bidrog till massiva protester och bojkott av franska viner. Läs mer under Provsprängningsplatser.

Uppgradering av kärnvapen

Frankrike har tillsammans med Storbritannien ett mycket avancerat program för att utveckla förmågan att designa och producera modifierade eller helt nya kärnvapen utan att provsprängningar krävs. 2003 inleddes konstruktionen av en anläggning för laserteknik som kan simulera fusionsreaktioner: Laser Megajoule. Med detta är Frankrike, tillsammans med USA, de enda länderna som har kapacitet att framkalla termonukleära explosioner i miniatyr i slutna anläggningar – vilket inte räknas som kärnvapenprovsprängningar men likväl är en metod för utveckling av kärnvapen.

Mellan 2019 och 2023 ska landet lägga 23 miljarder Euro på att modernisera, underhålla och utveckla sin kärnvapenarsenal.

Kärnvapenarsenal

Frankrikes kärnvapenarsenal består av två delar, kärnvapenbestyckade ubåtar och bombflygplan.

Den största delen av arsenalen är fyra stycken kärnvapenbestyckade Triomphant klass ubåtar som den franska flottan ansvarar över. Ubåtarna byttes ut under 2008 och varje ubåt är nu utrustad med 16 stycken ballistiska missiler (SLBMs).

Rafale F3

Rafale F3

Frankrikes andra del i sin kärnvapenarsenal är flyg som är baserade på mark och på fartyg. Den landbaserade flygplan drivs av franska flygvapnet, medan havsbaserade flygplan drivs av Aeronavale-luftbaserade arm av den franska flottan.

Mirage 2000N

Mirage 2000N

De två vanligaste typerna av kärnvapenbestyckade flygplan är Mirage 2000N och Rafale F3, vilka båda är utrustade med luftbaserade kryssningsmissiler (ALCMs). Kärnstridsspetsarna för Rafale M F3 lagras på hangarfartyg från där de är verksamma, vilket gör Frankrike den enda kärnvapenstaten som distribuera kärnvapen på hangarfartyg.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

Kärnvapenavskräckning förblir en viktig del av fransk försvarspolitik och landets kärnvapendoktrin har legat fast i generationer, oavsett president. Landets tidigare president Francois Hollande sa i ett tal att syftet med kärnvapenavskräckning är att försvara landet mot varje aggression från en annan stat som hotar franska intressen. President Hollande bekräftade att Frankrike inte skulle använda kärnvapen mot någon medlem i icke-spridningsavtalet, NPT, som handlat i enlighet med sina åtaganden i fråga om massförstörelsevapen.

Frankrike ser det som nödvändigt att ha kärnvapen för att försvara sin stormaktsstatus i världen. Frankrike ser även sina kärnvapen som en del av EU:s säkerhetspolitik. Dock är inte landet med i Natos kärnvapendelning.

Frankrike har uppgett vid flera tillfällen att den anser att ikraftträdandet av provstoppsavtalet, CTBT,  måste prioriteras och att det bör finnas förhandlingarna om ett internationellt fördrag om förbud mot framställning av klyvbart material för vapenändamål (FMCT).

Klyvbart material

Jämfört med de flesta andra länder har Frankrike har en stor mängd av klyvbart material, även om de har mindre nivåer än USA, Ryssland och Storbritannien. Frankrike slutade producera vapenplutonium 1992 och slutade producera höganrikat uran (HEU) 1996, som första kärnvapenstat. På grund av ökad användning av plutonium för MOX (blandoxid) bränsle för kärnreaktorer behåller Frankrike ändå en stor inventering av civilt plutonium för en överskådlig framtid. Men med nära konkurs för det franska kärnkraftsbolaget AREVA i början av 2015 är framtiden för MOX produktion osäker och marknadsvärdet av franskt plutonium är nu negativt.

Frankrike har inte offentligt deklarerat sina lager av militär kvalitet höganrikat uran och plutonium, vilket gör att uppskattningar av franskt klyvbart material mycket osäkert.

 

För källor och mer material, se French Nuclear Forces 2019 av Hans M. Kristensen och Matt Korda.

Senast uppdaterad: 210413