Storbritannien

Storbritannien var det tredje landet att skaffa kärnvapen. 1952 provsprängdes landets första kärnvapen på Montebello-öarna, västra Australien. 1957 provsprängdes Storbritanniens första vätebomb och 1958 inledde landet ett samarbete med USA och utförde provsprängningar i Nevadaöknen i USA. Storbritanniens kärnvapenprogram kallas för Trident och kärnvapenarsenalen består i dagsläget av cirka 195 stridsspetsar.

Operation Hurricane

Operation Hurricane

Historia

Storbritannien började arbeta med att forskning om möjligheten att utveckla en atombomb 1941 genom Tube Alloys projektet. Arbetet fortsatte under 1943 med deltagande av brittiska forskare i Manhattanprojektet i USA. Efter andra världskriget återupptog Storbritannien det inhemska kärnvapenprogrammet och genomförde sin första provsprängning i oktober 1952, märkt Operation Hurricane.

Tidiga brittiska kärnvapen var gravitationsbomber som levererades av bombflygplan. Vid 1968 infördes den första generationen av Resolution ubåtar som utrustades med Polaris långdistans ubåtar ballistiska missiler (SLBMs) beväpnade med kärnstridsspetsar. Under 1980-talet genomgick flottan en modernisering.

Mellan 1952 till 1991 genomförde Storbritannien 88 kärnvapenprov, varav 64 av dessa var i atmosfären. Den första nio ägde rum i Australien; efterföljande kärnvapenprov utfördes i öriket Kiribati i Stilla havet och vid Nevada Test Site i USA.

Uppgradering av kärnvapnen

I mars 2021 släppte Storbritannien en ny kärnvapenpolicy där det framkom att landet planerar att höja taket för hur många kärnvapen de får ha i sin kärnvapenarsenal till maximalt 260 kärnvapen, istället för att som tidigare annonserats minska den till 180 kärnvapen. Det är en ökning med 44 % och världen har rasat. Detta är ett trendbrott då Storbritannien i 30 år konsekvent minskat i antal.

Redan 2016 röstade Storbritanniens parlament igenom en modernisering av sina Trident-missiler, men det beslutet innebar inte en ökning av antalet kärnvapen.

Kärnvapenarsenal

Storbritannien upprätthåller för närvarande 195 kärnstridsspetsar.

Trident_boat

Trident ubåt

Idag består Storbritanniens kärnvapenarsenal endast av ett kärnvapensystem: landets flotta av ballistiska missilubåtar av typen Vanguard. Varje ubåt är utrustad med 16 US Trident II ballistiska missiler beväpnade med ungefär 48 kärnvapenstridsspetsar per ubåt. Varje stridsspets har en detonationskraft på upp till 100 kiloton TNT, vilket motsvarar ungefär åtta gånger den atombomb som exploderade över Hiroshima 1945.

Endast en av de fyra brittiska ubåtarna är aktivt patrull till sjöss vid varje given tidpunkt. Två av de tre återstående ubåtarna kan sättas in med kort varsel, medan den fjärde ubåten är i behov av reparation och underhåll.

Den patrullerande ubåten har en låg beredskapsgrad och kan endast lansera sina missiler några dagar efter att ha fått avfyrningsorder från den brittiska regeringen. Missilerna ombord är inte förprogrammerade att attackera fasta mål, utan de kräver programmering i enlighet med avfyrning baserade på uppgifter från USA.

Trident II D5Trident II D5

Trident II D5 är en trestegs ballistisk missil (SLBM). De USA-byggda Trident II D5 missil finns på både USA:s Ohio klassade och brittiska Vanguard-klass ubåtar. Den brittiska flottan i driver de brittiska Trident II D5 missiler genom ett avtal med USA. Trident II D5 har en räckvidd på mer än 7400 km, och tros bära antingen en enda stridsspets eller tre flera oberoende inriktningsbara fordon (MIRV) stridsspetsar, med var och en med en kraft upp till 100 kt.

Utöver Trident II D5 SLBMs står Storbritannien också värd åt amerikanska taktiska kärnvapen utplacerade på Lakenheath militärbas. Dessa är en del av kärnuppdelningen mellan USA och dess allierade i Nato.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

I mitten på mars 2021 släppte Storbritannien en ny kärnvapenpolicy, Global Britain in a competetive age. Boris Johnsons regering skriver i den nya policyn att anledningen till den nya ökningen bland annat är hotet från Ryssland och Kina, men också den teknologiska utvecklingen. De utesluter inte längre att använda kärnvapen mot andra externa hot än just kärnvapenhot, det är svårt att veta vad exakt det innebär om man läser policyn.

Den nya policyn gör att tröskeln för kärnvapenanvändning sänks. Storbritanniens försvarsminister Ben Wallace försvarar beslutet med hänvisning till att Ryssland utvecklat ett nytt ballistiskt missilförsvar och Storbritannien måste ha en trovärdig avskräckning, menar försvarsministern. Detta meddelas samtidigt som landet befinner sig i en ekonomisk kris och sjukvården går på knäna, Storbritannien har varit hårt drabbat av pandemin Covid-19.

Klyvbart material

Storbritannien har en betydligt mindre mängd av klyvbart material som kan användas för kärnvapen än USA och Ryssland. Medan Storbritannien för närvarande har den högsta inventering av civila separerat plutonium i världen, är det bara en liten del som har deklarerats som överskott för militära behov. Det återstående placeras under EURATOM kontroll vid upparbetningsanläggningen Sellafield i avvaktan på ytterligare en kontroll av IAEA. Detsamma gäller Storbritanniens lager av höganrikat uran (HEU), som är relativt små jämfört med amerikanska och ryska nivåer.

 

Senast uppdaterad: 210413