Politik
Så länge stater har kärnvapen som en del i deras militära och politiska strategi kommer det finnas andra som vill följa efter och skaffa egna. Både Blix-kommissionen och FN:s tidigare generalsekreterare Ban Ki-moon har betonat att nedrustning är nödvändig och det främsta sättet att bromsa spridningen av kärnvapen.
Kärnvapen regleras på ett flertal sätt genom en rad olika avtal. I det internationella systemet kan avtal inte förhindra någon stat från att bryta mot dem. Men avtal bidrar till och stärker internationella normer och att bryta avtal vill stater i allmänhet undvika.
För reglering av kärnvapen finns det bilaterala nedrustningsavtal, icke-spridningsavtalet, två provstoppsavtal, kärnvapenfria zoner, FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och kärnvapenstaternas egna kärnvapendoktriner.
Den internationella nedrustningsdebatten har förändrats genom det som kallas för det humanitära initiativet. Initiativet innebär att stater fokuserar på de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, istället för på militära frågor och teknikaliteter. Med humanitära konsekvenser menas effekter på hälsa, samhälle och miljö.
Det humanitära initiativet ledde fram till att ett avtal som förbjuder kärnvapen 2017 förhandlades fram i FN. FN-avtalet Treaty on the Prohibition on Nuclear Weapons (TPNW) som trädde ikraft den 22 januari 2021. Juridiskt bindande avtal som förbjuder specifika vapentyper, till exempel kemiska vapen och klustervapen, gör att normen mot att använda vapnet ökar. När stater och vapenindustrin inte längre kan handla med en viss vapentyp minskar tillgången markant.