Klimatkonsekvenser

Klimateffekterna av kärnvapenkrig orsakas inte främst av explosionen eller av radioaktiviteten, utan av sot från de brinnande städerna. Efter explosionen sveper en eldstorm in och leder till att het luft innehållande sot stiger upp till stratosfären och sotet sprids över jorden. Det sot som når stratosfären stannar där under lång tid, flera år, och blockerar solstrålarna att nå jordytan.

Det räcker med att en liten del av dagens kärnvapen avfyras för att klimatförändringen ska bli farlig för jordens människor och djurliv. Ett globalt rökskikt skulle finnas kvar under flera år. En förkortad växtsäsong riskerar att medföra svältkatastrofer långt ifrån själva bombnedslaget.

Klimateffekter av ett kärnvapenkrig

När ett kärnvapen exploderar uppstår lokala effekter till följd av värmestrålning, bränder, tryckvåg och radioaktivitet. De sekundära effekterna av en kärnvapenexplosion; vatten och mat förgiftat av radioaktivitet, flyktingströmmar, epidemier och socialt sönderfall kan i vissa fall få större konsekvenser än de primära effekterna.

I mitten av 1980-talet insåg man att de globala effekterna på klimatet av ett stort kärnvapenkrig skulle leda till en så omfattande världssvält att hela mänskligheten skulle helt kunna komma att utrotas.

När ett kärnvapen detonerar över en större stad uppstår stora bränder inom ett stort område. Bränderna uppstår samtidigt och kommer i många fall att bilda en sammanhängande brinnande yta. Över denna yta stiger den upphettade luften upp med stor hastighet. En eldstorm kan förväntas uppkomma i de flesta fall.

Med ”eldstorm” menas att branden skapar sin egen vind, sin egen storm. Luft dras med orkanstyrka in i staden, hettas upp av bränderna och stiger uppåt. Syrebrist uppstår och de människor som möjligen skulle kunna överleva i djupt belägna skyddsrum kommer att kvävas.

Vid sådana bränder bildas en mycket stor mängd svart sot, främst från brinnande lager med fossila bränslen och från brinnande asfalt. Även vanligt organiskt material, till exempel träd, kan bilda svart sot när branden sker i syrebrist. Sotet förs med den heta luften upp till svarta moln på några kilometers höjd.

Kärnvapenkrigets vinter

1982 presenterade den kände klimatforskaren och Nobelpristagaren Paul Crutzen studier av effekterna på klimatet av svart sot i de mängder som ett stort kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen skulle släppa ut.

Paul Crutzen och John Briks har i sin forskning ”The Atmosphere after a Nuclear War: Twilight at Noon” att det svarta sotet skulle allvarligt påverka jordens klimat. Temperatursänkningar på 7–10 grader och stora förändringar i nederbörden skulle göra att det mesta av produktionen av föda på jorden skull upphöra. Det skulle bli en ”Kärnvapenkrigets vinter”, utan sommar och därför utan växande grödor. Effekten förväntades avta och försvinna efter några år.

Resultaten av ett kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA innebar att alla människor på jorden skulle drabbas av svält, förgiftning och svåra umbäranden. Större delen av mänskligheten skulle gå under, i vart fall på norra halvklotet. En stor del av de landlevande djuren skulle omkomma. ”Segraren” i ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen, alltså den som anföll först och kunde i ett första-slag förstöra huvuddelen av den andra partens kärnvapen innan de avfyrades, skulle dö i svält.

Att anfalla med kärnvapen var alltså självmord. ”Ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och får aldrig utkämpas” uttryckte USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov 1985. Detta upprepades senast i januari 2022 av de fem officiella kärnvapenstaterna i ett gemensamt uttalande.

Ny forskning – samma resultat

Även senare forskning om ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland visar en dyster prognos. En forskning visar att temperaturen skulle hastigt sjunka och vi skulle leva i kärnvapenkrigets vinter i ett decennium. Forskarna kallar det för ett stort klimattrauma som orsakas av svart sot som skulle sluka hela norra jordklotet till en början och som efter två veckor skulle sprida sig ner till södra jordklotet.

Den globala genomsnittliga yttemperaturen skulle minska med 10°C, nederbörden skulle förändras dramatiskt och växtsäsongen skulle förkortas. Det skulle leda till en kollaps av matproduktionen.

En annan forskning kom fram till att ett kärnvapenkrig skulle ge upphov till en ”kärnvapen”-El Ni­ño som skulle hålla i sig i 7–8 år. El Niño är ett meteorologisk-oceanografiskt fenomen som ändrar ytvattentemperaturen och väderförhållandena i Stilla havet. Fenomenet påverkar fisktillgången och jordbruket som i detta fall skulle få katastrofala konsekvenser för matproduktionen.

Klimateffekter av ett regionalt kärnvapenkrig

Ett annat scenario som det har forskats om är ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan. I den senaste studien från 2019 beräknas 150 av Pakistans kärnvapen och 100 av Indiens kärnvapen att användas, det är mindre än 3% av världens kärnvapen.

Röken och dammet från ett begränsat kärnvapenkrig skulle orsaka ett abrupt fall i globala temperaturer med 1–7° Celsius. Nederbörden skulle minska drastiskt och solljuset skulle blockeras från att nå jordens yta. Plötslig global nedkylning skulle förkorta växtsäsongerna, vilket hotar jordbruket över hela världen. Höjda livsmedelspriser skulle göra mat otillgänglig för hundratals miljoner av de fattigaste människorna i världen. För dem som redan är kroniskt undernärda skulle bara en minskning av matkonsumtionen med 10 procent leda till svält. Epidemier av infektionssjukdomar och konflikter om knappa resurser skulle vara utbredd.

Ozonlagret, som skyddar allt liv på jorden från solens skadliga UV-strålning, skulle krympa vilket skulle öka mängden UV-strålning som når jordens yta. Följden skulle bli en mångfaldig ökning av förekomsten av hudcancer hos människan, en ökning av de elakartade melanom samt ögonproblem såsom starr. Men även växtligheten skulle påverkas negativt och marint liv skulle förstöras.

Jordbruksproblem och svält

Vid ett regionalt kärnvapenkrig skulle jordbruket påverkas av att flera klimatfaktorer förändras, bland annat nederbörd och temperatur. I en rapport om klimatpåverkan av ett begränsat kärnvapenkrig beräknar man att skörden av majs och sojabönor skulle minska påtagligt i USA. En nedgång av produktionen av vete och ris i Kina skulle bli höggradig i vissa delar av landet.

I norra och centrala Europa skulle odlingssäsongen förkortas. Vete skulle inte heller kunna skickas odlas i Kanada under första året efter ett kärnvapenkrig

Det återstår ännu att noggrant beräkna omfattningen av skördeförändringarna i en stor del av värden. På många håll kan förändrad nederbörd ge lika stora minskningar som den minskade mängden av solljus och den förkortade odlingssäsongen.

I skriften ”Nuclear Famine: Two billion people at risk?” argumenterar läkaren Ira Helfand att dessa produktionsbortfall skulle få särdeles stora globala effekter. Eftersom att klimatförsämringen blir så långvarig, kanske upp till ett decennium.

Omkring en miljard människor befinner sig idag vid eller nära svältgränsen. Dessutom är många länder med stor befolkning är helt beroende av import av råvaror. Vid en långvarig skördeminskning kan vi räkna med att en stor del av exporten av säd upphör och även förvänta oss att spannmålspriserna skulle stiga.

Svält i den omfattning som skissas ovan i sig kan förväntas framkalla hungerupplopp, inbördeskrig och eskalerande konflikter, i den efterföljande kampen om resurser med ytterligare dödsfall som följd.

Vattnet förgiftas

Ett kärnvapenkrig skulle också innebära att stora delar av vattensystemet i det angripna området skulle förstöras. Öppna vattentäkter, som utnyttjas för vattenförsörjning, skulle förorenas av radioaktivt nedfall och kan bli livsfarligt att dricka.

Cesium, ett reaktivt grundämne som bland annat är en restprodukt från kärnkraftverks reaktorer, från nedfallet efter Tjernobylolyckan uppmättes fortfarande tio år efter olyckan i haven i Nordeuropa, inklusive i Östersjön. Radioaktiva ämnen i bland annat sjöar och vattendrag skulle leda till att fisk och skaldjur från dessa vatten blir förorenade.

Överlevande efter en kärnvapenattack måste vara medvetna om att radioaktiva partiklar inte kan kokas eller renas bort från dricksvatten med kemiska vattenreningsmetoder. Det säkraste är då att försöka hitta dricksvatten så långt från explosionsplatsen som möjligt, helst i djupa, täckta brunnar och vattenreservoarer.

Klimatkonsekvenser efter ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan. Bild: Alan Robock

 

Effekter på den globala medeltemperaturen. Bild: Alan Robock

Är beräkningarna pålitliga?

Alla förutsägelser om klimatets framtida utveckling innehåller naturligtvis osäkerheter. Men även om resultaten kan vara osäkra, eller i vissa fall antas utgå från ett så kallat värsta möjliga scenario, är det viktig att denna forskning finns som visar olika problem som skulle uppstå. Följderna kan lika väl bli ännu allvarligare som att de blir lindrigare.


Källor och mer information

The Atmosphere after a Nuclear War: Twilight at Noon, Paul Crutzen och John Briks
Nuclear Winter May Bring a Decade of Destruction, Sarah Derouin, september 2019
Geoscientists Can Help Reduce the Threat of Nuclear Weapons, Alan Robock och Stewart C. Prager, december 2021
Nuclear War Would Spawn a “Nuclear” El Niño, Jenessa Duncombe, mars 2020
Nuclear Famine: 2 Billion People at Risk?, Ira Helfand, 2013
Nuclear Famine: Climate Effects of Regional Nuclear War, International Physicians for the Prevention of Nuclear War, IPPNW

Författare

Svenska Läkare mot Kärnvapen

Senast uppdaterad
4 maj, 2022