Nordkorea

Det råder fortsatt stor osäkerhet kring omfattningen av Nordkoreas kärnvapenprogram. Enligt flera forskare utökar landet sin kärnvapenarsenal och kan i dag ha upp till omkring 50 kärnvapen.

Internationella avtal

• Icke-spridningsavtalet (NPT): Nordkorea var medlem i NPT mellan 1985 och 2003, men drog sig därefter ur avtalet. Nordkorea utvecklade sina kärnvapen efter att NPT trädde i kraft 1968 betraktas landet som en så kallad de facto-kärnvapenstat

• Fullständiga provstoppsavtalet (CTBT): Nordkorea har inte skrivit under eller ratificerat provstoppsavtalet.

• Förbud mot kärnvapen (TPNW): Nordkorea är inte part i FN:s konvention som förbjuder kärnvapen.

I dagsläget är spänningen mellan Nordkorea och USA, Japan och Sydkorea påtaglig. Efter landets kärnvapen- och missiltest har sanktionerna mot landet ökat och omvärlden har uttryckt kraftig kritik mot landets kärnvapenutveckling. Mellan Nordkoreas ledare Kim Jong Un och USA:s tidigare president Donald Trump pågick det ett hätskt meningsutbyte som ökade spänningarna ytterligare och tröskeln för att använda kärnvapen har inte varit långt borta.

Den nordkoreanska ledningen anger att motivet för byggandet av kärnvapen är att avskräcka USA från ett anfall. Nordkorea har påpekat att ledarna för Irak och Libyen blev anfallna när deras kärnvapenprogram avslutats.

Historia

Efter Koreakrigets slut 1953 började Nordkoreas ledarskap undersöka möjligheterna att utveckla kärnvapen. År 1964 inleddes byggandet av en kärnreaktor i Yongbyon, baserad på den så kallade Magnox-tekniken, vars ritningar fanns tillgängliga i öppna källor.

Sedan 1986 har Nordkorea haft ytterligare en operativ reaktor som kan producera separerat plutonium för kärnvapen. Oberoende experter bedömer att reaktorn kan ha producerat omkring 43 kilo plutonium (±10 kilo), vilket kan räcka till 40–50 kärnvapen, beroende på vapnens konstruktion.

Under 1990-talet förhandlade USA och Sydkorea med Nordkorea om landets kärnvapenprogram. I överenskommelsen Agreed Framework från 1994 åtog sig Nordkorea att avbryta delar av sin kärntekniska verksamhet, framför allt plutoniumproduktionen.

I gengäld lovade USA och Sydkorea att leverera olja och bygga två lättvattenreaktorer, som inte lämpar sig för framställning av vapenplutonium. Avtalet föll dock samman på grund av politiskt motstånd i USA, bristande samarbete kring IAEA-inspektioner och ömsesidig misstro. I slutet av 1990-talet återupptog Nordkorea sitt kärnvapenprogram.

År 2000 gjordes nya försök att nå en uppgörelse om att avsluta programmet, men dessa avbröts efter maktskiftet i USA då president George W. Bush avslutade dialogen med Nordkorea.

Utträde ur NPT och kärnvapentester

I början av 2003 lämnade Nordkorea NPT. Kort därefter bekräftade nordkoreanska företrädare att landet utvecklat kärnvapen och hotade med att exportera upparbetat plutonium om inte USA gick med på bilaterala samtal.

Förhandlingar fördes därefter inom ramen för de så kallade sexpartssamtalen mellan Nordkorea, USA, Japan, Sydkorea, Kina och Ryssland. Förhandlingarna pågick i många år med långa perioder av uppehåll och ovilja att samarbete.

Under denna tid genomförde Nordkoreas sitt första kärnvapentest den 9 oktober 2006. Bomben hade en sprängkraft på mindre än ett kiloton, jämfört med Hiroshimabombens cirka 15 kiloton.

År 2009 genomfördes ytterligare ett test med betydligt högre sprängkraft. Sammanlagt har Nordkorea genomfört sex kärnvapentester och fortsätter att testa missiler som kan bära kärnvapen.

I februari 2007 nåddes en överenskommelse inom ramen för sexpartssamtalen, där Nordkorea åtog sig att inom 60 dagar frysa sitt kärnvapenprogram, lämna en fullständig redovisning av sitt kärnvapenmaterial, stänga den plutoniumproducerande reaktorn i Yongbyon och på sikt avveckla hela sitt kärnvapenprogram.

I utbyte skulle Nordkorea få ekonomiskt stöd, energibistånd och humanitär hjälp. Avtalet innebar även leveranser av olja, frigörande av tidigare frusna utländska tillgångar samt att bilaterala samtal mellan Nordkorea och USA skulle inledas.

Överenskommelsen blev dock kortlivad. I april 2009 lämnade Nordkorea sexpartssamtalen efter att USA fördömt ett test av en nordkoreansk långdistansmissil. Kort därefter, i maj 2009, genomförde Nordkorea sitt andra kärnvapentest, med en sprängkraft på flera kiloton.

Sammanlagt har Nordkorea genomfört sex kärnvapentester och testat ett stort antal missiler som kan bära kärnvapen, något som fortsatt sker med regelbundna intervall.

Nya försök till dialog

I juni 2018 möttes Donald Trump och Kim Jong Un i Singapore för samtal om Nordkoreas kärnvapen och nedrustning. Ett gemensamt uttalande betonade målet om kärnvapenavrustning på Koreahalvön.

Ett andra möte hölls i Hanoi i februari 2019, men avslutades utan konkreta resultat.

Kärnvapenarsenal

Det är allmänt antaget att Nordkorea har operativa kärnvapenstridsspetsar för sina kort- och medeldistansmissiler, och möjligen även för vissa långdistansmissiler, även om kapaciteten för dessa ännu inte har demonstrerats offentligt.

Det är troligt att Nordkorea har havsbaserade kärnvapenmissiler, ubåtsbaserade ballistiska missiler och kryssningsmissiler samt missiler på land.

År 2017 testades en laddning som bedömdes likna en vätebomb. Forskare uppskattar att Nordkorea kan ha kapacitet att producera upp till 90 kärnvapen, med möjlighet till fortsatt utökning.

Uppgradering av kärnvapen

Under det senaste decenniet har Nordkorea utvecklat en mycket mångsidig ballistisk missilstyrka, med system i alla större räckviddskategorier, från kortdistans- och medeldistansmissiler till långdistans- och interkontinentala missiler (ICBM)

I mars 2022 rapporterades ny aktivitet vid Nordkoreas kärnvapenanläggningar, där byggnader reparerats eller återuppförts efter att ha rivits 2018.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

År 2016 uttalade Nordkorea en ”no-first-use” policy 2016, det vill säga att de inte kommer att använda kärnvapen först i en konflikt. År 2022 lagstiftade Nordkoreas parliament om landets rätt att avfyra kärnvapen i förebyggande syfte och 2023 skrevs det in i konstitutionen att landet har rätt att ”avskräcka från krig och skydda regional och global fred genom att snabbt utveckla kärnvapen till en högre nivå”.

Läs mer

Ekonomiska konskvenser

Politik

Historia

Provsprängningsplatser

Källor

Nuclear Notebook: North Korean Nuclear Weapons, 2024, Hans M. Kristensen, Matt Korda, Eliana Johns och Mackezie Knight
Assessment of the Singapore Summit, Center for Strategic and International Studies, 12 juni 2018
Chronology of U.S.-North Korean Nuclear and Missile Diplomacy, 1985-2022, Arms Control Association