Ryssland

Sovjetunionen (Ryssland) provsprängde sitt första kärnvapen 1949. 1953 sprängdes landets första vätebomb och 1961 sprängde Sovjet världens hittills största kärnvapen – Tsarbomben. Även om Ryssland har minskat sin kärnvapenarsenal, så innehar landet tillsammans med USA 90 procent av världens alla kärnvapen. Rysslands totala antal kärnvapen beräknas år 2022 till 5977 stycken.

Medan antalet ryska kärnvapen har minskat betydligt, har Ryssland under de senaste åren genomfört stora moderniseringar av sina strategiska och taktiska kärnvapen och deras vapenbärare. Ryssland motiverar sin kärnvapenarsenal främst i avskräckande skäl, men också som en säkerhet från konventionell militär aggression från USA och Nato.

Ryssland gick med i icke-spridningsavtalet (NPT) 1 juli 1968, samma dag som avtalet öppnade upp för signaturer. Eftersom Ryssland utvecklade kärnvapen innan NPT-avtalet förhandlades fram 1968 så definieras landet som en officiell kärnvapenstat. Ryssland är med i det fullständiga provstoppsavtalet (CTBT) sedan 1996. Ryssland är inte med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW).

Historia

1949 sprängde Sovjetunionen sitt första kärnvapen och 1953 sprängde landet sin första vätebomb. Under en tid byggde Sovjetunionen allt större vätebomber och nådde sin höjdpunkt med detonationen av den så kallade ”Tsarbomben” över Novaja Zemlja, som hade en sprängstyrka överstigande 50 megaton TNT. Svampmolnet sägs ha varit 64 kilometer högt och 30–40 kilometer brett, och på 10 mils avstånd var hettan fortfarande så intensiv att den ska ha gett fullhudsbrännskador (tidigare tredje gradens brännskada, den svåraste graden av brännskada).

Tsarbomben Ryssland

Sovjetunionen genomförde nästan 1000 kärnvapenprov i områdena Semipalatinsk i Kazakstan och Novaja Zemlja i Norra ishavet mellan 1949 och 1989. Det resulterade i omfattande radioaktivt nedfall och innebar stora konsekvenser för människorna som bodde i dessa områden.

Under kalla kriget använde Sovjetunionen enorma resurser för att minska klyftan till USA:s övertag av utveckling och antalet kärnvapen. Sovjetunionen grundade hemliga och stängda städer, så kallade ”Atomgrads” för forskning och produktion av kärnvapen.

På 1980-talet hade Sovjetunionen fler stridsspetsar än USA och nådde sin topp 1986. Vid denna tidpunkt bestod den sovjetiska kärnvapenarsenalen
av cirka 45 000 kärnvapen. Antalet sjönk sedan snabbt, delvis på grund av landets ekonomi, men främst som en följd av bilaterala nedrustningsavtal
med USA, såsom bland annat INF-avtalet (1987) och START I.

Efter kollapsen av Sovjetunionen 1991 fördes de kärnvapen och klyvbart material som fanns i lager i Belarus, Kazakstan och Ukraina till Ryssland eller nedrustades i enlighet Budapest memorandum. Ryssland är den enda före detta sovjetrepublik som har behållit sina kärnvapen.

Kärnvapenarsenal

Ryssland har en så kallad kärnvapentriad som innebär att de kan avfyra kärnvapen från land, från flygplan och från ubåtar.

År 2022 uppskattas Ryssland ha 5977 kärnvapen i sin arsenal. Den nya START-fördraget, som undertecknades i april 2010, begränsar antalet ryska och amerikanska strategiska kärnvapenstridsspetsar till 1550 på varje sida. Ryssland fick minska antalet stridsspetsar på sina strategiska kärnvapen för att nå avtalets gräns. Avtalet förlängdes 2021 och gäller fram till 2026.

ICBM Topol M3

Interkontinental missil, Topol M3

Uppgradering av kärnvapen

Ryssland lägger stora summor på uppgradering och modernisering av sina kärnvapen. Medan Ryssland har minskat antalet stridsspetsar i sin kärnvapenarsenal har landet samtidigt bytt ut majoriteten av sina gamla kärnvapen och år 2020 bestod 86% av landets kärnvapenarsenal av ”moderna vapen”.

Ryssland bygger så kallade ”doomsday weapons” som innefattar kraftfulla kärnvapenbestyckade torpeder och kryssningsmissiler. I rapporten Nuclear Notebook, Russian Nuclear Weapons, 2022, skriver forskarna Kristensen och Korda att Rysslands kärnvapenuppgradering kommer att orsaka stora utmaningar för nedrustningen i framtiden. Även om antalet strategiska kärnvapen stadigt har minskat de senaste två decennierna så skulle Ryssland snabbt kunna bygga fler kärnvapen, speciellt med tanke på landets enorma lager av klyvbart material.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

Kärnvapnens roll i det ryska försvaret har varierat efter att Ryssland ärvde Sovjetunionens roll som kärnvapenmakt 1991. Det senaste året har Ryssland blivit mer öppen med sin kärnvapendoktrin som uttrycker att Ryssland endast kommer att använda kärnvapen om det finns signaler och bevis på att Ryssland eller deras allierade attackeras, eller aggression som hotar Rysslands existens. Ryssland menar att deras kärnvapen är så endast till för avskräckning och motangrepp.

I samband med att Ryssland startade krig mot Ukraina i februari 2022 hotade Rysslands president Vladimir Putin med kärnvapen. Han uttryckte att all inblandning i kriget skulle få ”konsekvenser som ni aldrig har sett tidigare i historien”, något som världssamfundet tolkade som ett hot om att Ryssland inte räds från att använda kärnvapen i konflikten. Några dagar senare höjde Vladimir Putin beredskapen för landets kärnvapen.


Källor och övrig information

Nuclear Notebook: How many nuclear weapons does Russia have in 2022?, Hans M. Kristensen och Matt Korda
Nuclear Weapons, Who Has What at a Glance, Arms Control Association
The Soviet Union’s Nuclear Testing Programme, CTBTO

 

Författare

Svenska Läkare mot Kärnvapen

Senast uppdaterad
3 maj, 2022