Provstoppsavtal

Det finns två avtal som reglerar kärnvapenprovsprängningar. Det första är det partiella provsprängningsavtalet (PTBT) och det andra är det fullständiga provstoppsavtalet (CTBT). Medan PTBT förbjöd provsprängningar i atmosfären, under vattnet och i rymden så förbjuder CTBT provsprängningar ovan och under mark, under vattnet, i rymden samt provsprängningar för fredliga syften. Det senare avtalet har ännu inte trätt i kraft, men uppehåll i provsprängningar av kärnvapen accepteras av alla kärnvapenstater, förutom Nordkorea.

Partiella provsprängningsavtalet (PTBT)

Tidigt insåg man de potentiella riskerna med provsprängningar och så tidigt som 1958 försökte man således att få till stånd ett avtal för att reglera provsprängningar. Från början lovade USA och Storbritannien att göra ett ettårigt uppehåll (moratorium) i sina provsprängningar, vilket Sovjetunionen några dagar senare anslöt sig till. Uppehållet föll samman 1961 på grund av politiska spänningar och den militära utvecklingen. Sovjetunionen återupptog sina provsprängningar, tätt följda av USA, enligt Federation of American Scientists, FAS.

Runtom i världen började människor också inse riskerna med radioaktiv strålning från kärnvapenproverna och ökade pressen på kärnvapenstaterna att göra någonting år problemet. 1963 förhandlade Sovjetunionen, USA och Storbritannien fram det partiella provsprängningsavtalet (PTBT) som förbjöd kärnvapenprovsprängningar i atmosfären, i rymden och under vatten. Frankrike och Kina gick inte med i avtalet.

Problemet med PTBT var att det inte förbjöd underjordiska provsprängningar och utveckling av nya typer av kärnvapen. Även underjordiska sprängningar kan ge upphov till att radioaktivitet sprids. Det är för att provsprängningarna ofta spränger hål på jordskorpan och radioaktivt ämne sprids i luften. Inte heller reglerade PTBT minskningar i de kärnvapenarsenaler som redan fanns i världen. Faktum är att kärnvapenstaterna ökade takten på sina provsprängningar efter 1963 och kärnvapenarsenalerna fördubblades mellan 1963 och 1970.

Alva Myrdal 1966

Alva Myrdal

Alva Myrdal, som var svensk representant i förhandlingarna hade haft högre ambitioner och kallade PTBT ett miljöavtal, eftersom det lämnade så stora luckor för att kallas ett nedrustningsavtal.

Fullständiga provstoppsavtalet (CTBT)

För att begränsa möjligheterna till nyutveckling av kärnvapen och motverka risken att nya stater producerar skaffar kärnvapen såg man ett starkt behov av ett kraftigare avtal än PTBT. 1996 antog FN det fullständiga provstoppsavtalet (Comprehensive Test Ban Treaty – CTBT) som hade förhandlats fram i nedrustningskonferensen i Genève.

Det fullständiga provstoppsavtalet förbjuder alla kärnvapenprovsprängningar oavsett om de sker ovan eller under jord, under vatten eller i yttre rymden. Även så kallade kärnsprängningar för fredliga syften förbjuds genom CTBT, men kärnvapentester med andra metoder förbjuds inte.

För att träda i kraft och bli en del av internationell lag måste CTBT undertecknas och ratificeras av alla 44 länder i världen som har kärnreaktorer. Idag (oktober 2014) har tre sådana länder: Indien, Pakistan och Nordkorea, inte ens undertecknat avtalet, medan ytterligare åtta (Kina, Nordkorea, Egypten, Indien, Iran, Israel, Pakistan, USA) inte har ratificerat. Sammanlagt 183 av världens ca 195 länder har undertecknat avtalet och 163 ratificerat det. I väntan på att avtalet ska träda ikraft har kärnvapenstaterna uttalat att de ska upprätthålla ett så kallat moratorium (uppehåll) i sina provsprängningar. Detta moratorium har accepterats av alla kärnvapenstater utom Nordkorea.

Organisationen för CTBT – CTBTO sköter övervakning av avtalet och verkar för dess ikraftträdande. CTBTO sköter även det internationella övervakningssystemet, International Monitoring System – IMS, som kontrollerar att inga otillåtna kärnsprängningar sker. Inspektioner av kärnanläggningar kan också utföras med kort varsel.

På 2000 års översynskonferens av icke-spridningsavtalet fattades ett beslut om att inga kärnexplosioner skall genomföras i väntan på att 1996 års provstoppsavtal skall träda ikraft, en princip som även Indien och Pakistan tycks ansluta sig till trots att de inte är parter i icke-spridningsavtalet.

Efter Indiens och Pakistans provsprängningar i maj 1998 utropade sig dessa stater omedelbart till kärnvapenmakter, men på konferensen 2000 slogs det fast att proven inte berättigar dem till en sådan status eller annan särställning. De båda länderna uppmanades, liksom den tredje tröskelstaten Israel, att omedelbart och villkorslöst ansluta sig till icke-spridningsavtalet som icke-kärnvapenstater och därmed nedrusta alla sina arsenaler.

Oavsett om alla länder uttalar provsprängningsmoratorium är det ändå viktigt att CTBT verkligen träder i kraft för att bli juridiskt bindande. CTBT är ett viktigt steg för icke-spridning av kärnvapen, eftersom avtalet i princip förhindrar utvecklingen av nya kärnvapen. Avtalet strävar också efter att stoppa den kvalitativa kapprustningen, där kärnvapenstaterna kanske inte ökar sina arsenaler i antal, men däremot i funktion och kapacitet. CTBT förbjuder inte forskning kring kärnvapen, men det är svårt att utveckla nya kärnvapen utan att provspränga.

Comprehensive Test Ban Treaty Organisation (CTBTO)

För att kontrollera avtalets efterlevnad från medlemsstaternas sida etablerade avtalet en organisation: Comprehensive Test Ban Treaty Organisation (CTBTO). En förberedande kommission för denna organisation jobbar för att underlätta för att avtalet ska träda ikraft så snart som möjligt, och för att det globala övervakningssystemet IMS ska fungera problemfritt när avtalet väl blir internationell lag.

Den förberedande kommissionen ägnar ca 80 % av sin tid på att skapa ett internationellt kontrollsystem för avtalets efterlevnad. Kontrollsystemet består av IMS och av inspektioner med kort notis på kärnteknologiska anläggningar, och förtroendebyggande åtgärder mellan stater.

IMS har flera hundra bevakningsstationer och flera laboratorier runtom i världen som kontrollerar om något land utför provsprängningar. Med hjälp av seismologiska mätinstrument, hydroakustik och infraljud ska man kunna kontrollera under jorden, under vatten och i atmosfären. Laboratorierna har en modern teknik som kan uppfånga signaler om radioaktivt utsläpp från provsprängningar.

CTBTO kan inte agera fullt ut innan avtalet träder ikraft, men det internationella övervakningssystemet är redan i användning. Över 200 bevakningsstationer sänder idag in viktig information för att bevaka seismiska händelser (jordbävningar, tsunami etcetera) och kunna avgöra om dessa är kärnvapenexplosioner.

 

Senast uppdaterad:141218