Konsekvenser

Kärnvapen är inhumana vapen som orsakar extremt lidande och katastrofala humanitära konsekvenser. Vid en explosion av ett kärnvapen kan den intensiva hettan få kroppar att helt förångas. Tryckvågen färdas mil och sliter sönder byggnader och infrastruktur. Kärnvapen producerar stora mängder radioaktiv strålning som dödar omedelbart, men även lång tid efteråt genom strålsjuka och cancer.

En kärnvapenexplosion kan orsaka skador på människor på en rad olika sätt – både direkt och på längre sikt. Kärnvapnen skadar både människor och foster i livmodern. Vid en kärnvapenexplosion förstörs även sjukhus och vårdpersonal dödas, vilket gör det ännu svårare att hjälpa de skadade som överlever.

Strålningsskador

Barn drabbade av strålningsskador efter atombomberna i Hiroshima.

En av de stora skillnaderna mellan kärnvapen och konventionella vapen är att kärnvapen dödar och skadar genom strålning. Strålningsskador orsakas av gamma- och neutronstrålning som finns i initialstrålningen samt av det radioaktiva nedfallet. Det är kroppens celler som skadas av strålningen.

När en kroppscell bestrålas överförs den energi som finns i strålningen till cellen. Radioaktiv strålning orsakar också skada i DNA, det genetiska materialet i levande celler. En cell kan reparera sådana skador till en viss nivå, särskilt om skadorna inte är så stora. Dock kan felaktiga reparationer förekomma som riskerar att leda till cancer.

Cancer behöver i allmänhet utvecklas över flera cellgenerationer och det kan därför ta decennier innan cancern upptäcks. Blodcancer (leukemi) utvecklas efter några år, medan cancertumörer i inre organ visar sig efter ännu längre tid.

Hos gravida kvinnor kan fostret skadas av strålningen med missfall eller missbildningar som följd. Det finns också en stor oro för att strålningen skall skada arvsmassan och därigenom påverka kommande generationer.

Vid högre strålningsnivåer dör cellen. I kroppsdelar där cellomsättningen normalt är hög, såsom i mag-tarmkanalen eller benmärgen, kan cellerna inte ersättas tillräckligt snabbt och vävnaden slutar fungera. Detta kan vara dödligt.

Ju högre stråldosen är desto tidigare utvecklar sig sjukdomssymtom. Beroende på hur hög stråldosen är uppstår tre sjukdomsbilder hos människor som utsätts för radioaktiv strålning.

Tre sjukdomsbilder

Det första syndromet:
Kroppens blodbildande organ
Vid det första syndromet skadas kroppens blodbildande organ. När benmärgen skadas får den en nedsatt förmåga att bilda vita blodkroppar och blodplättar. De vita blodkropparna är kroppens försvar mot infektioner och därför blir den strålsjuka mycket känslig för allvarligare och i värsta fall blir infektionerna dödliga.

Blodplättarna gör normalt att blodet levrar sig. Om produktionen upphör uppstår blödningar och det finns risk för att den sjuke förblöder. Beroende på benmärgsskadornas omfattning och den behandling som ges kan den strålsjuka tillfriskna. I annat fall leder syndromet till döden inom några månader.

Det andra syndromet:
Magsäck och tarmar
Vid högre stråldos uppstår det syndrom som rör magsäcken och tarmarna. Det kännetecknas av illamående, kräkningar, blodiga diarréer, uttorkning och hög feber. Den strålsjuka riskerar att dö inom 1-2 veckor till följd av blodförgiftning, tarminflammation och rubbningar av kroppens vätskebalans.
Det tredje syndromet:
Hjärnan
Det syndromet som berör hjärnan, är mest allvarligt. Symptomen är huvudvärk, trötthet, apati, darrningar i muskulaturen, koma, krampanfall och chock. Detta syndrom uppstår vid de allra högsta doserna av strålning och leder oundvikligen till döden inom ett par dagar.

Långt efter en kärnvapenexplosion kommer radioaktivitet att spridas både i området runt explosionen och, beroende på väder och vind, även långt bort från explosionsplatsen. Det kallas för radioaktivt nedfall. Människor kan påverkas av nedfallet direkt genom att träffas av det fina stoftet som regnar ner. De kan också få i sig radioaktiva partiklar genom att bland annat dricka mjölk från kor som betat kontaminerat gräs eller via växter och djur som tagit upp radioaktiva ämnen från nedfallet.

Sätt att mäta

Den absorberade stråldosen anges i enheten Gray. Tidigare användes ofta enheten rad som motsvarar 0,01 Gray. Eftersom olika typer av strålning (alfa, beta och gamma) har olika biologisk effekt använder man i medicinska sammanhang oftast enheten Sievert som mått för strålningens biologiska effekt.

Enheten är uppkallad efter Rolf Sievert som var radiofysiker vid Karolinska Institutet. Sievert är en stor enhet (1 Sv kan ge akut strålskada) varför det är vanligt att dosen anges i millisievert: 1 mSv = 0,001 Sv. När man anger stråldoser menar man vanligen helkroppsdos, alltså att hela kroppen utsätts för bestrålning. Dödlig helkroppsdos för människa anses ligga i området 3–5 Sv.

Dos (i Sievert) Hälsoeffekt Tid till utbrott (utan hälsovård)
0,05–0,1 Sv Förändringar i blodsammansättningen
0,5 Sv Illamående Inom några timmar
0,55 Sv Utmattning
0,7 Sv Kräkningar
0,75 Sv Håravfall 2-3 veckor
0,9 Sv Diarré
1 Sv Blödningar
4 Sv Risk för dödsfall Inom 2 månader
10 Sv Tarmväggens cellager förstörs
Inre blödningar
Död 1–2 veckor
20 Sv Skador på centrala nervsystemet
Medvetslöshet Inom några minuter
Död Inom timmar – dagar

Brännskador

Den enorma värmevåg som uppstår vid en kärnvapenexplosion ger upphov till allvarliga brännskador. Värme rör sig med ljusets hastighet och det går därför inte att hinna ta skydd mot värmestrålningen om man inte förvarnats i god tid. Längre bort från området för dödliga skador kommer många människor att drabbas av brännskador. Värmestrålningen leder till direkta brännskador på bar hud.

Överlevare från Hiroshima flera år senare. Foto: Werner Bischof/Magnum Photos

Även brinnande kläder kommer att leda till svåra brännskador. Behandling av brännskador är bland de mest resurskrävande vårdformer som finns. Att vårda brännskadade människor utgör därför en stor utmaning för sjukvården i händelse av en kärnvapenexplosion.

I normala fall är antalet vårdplatser för allvarligt brännskadade ytterst begränsat, både i Sverige och runtom i världen. I Sverige kan man kanske vårda ett tjugotal svårt brännskadade patienter samtidigt i specialiserad intensivvård, i hela Europa kanske några hundra. Och det här gäller i normala fall, när varken sjukhus eller vårdpersonal har slagits ut av en kärnvapenexplosion.

Hiroshima och Nagasaki

Brännskadad överlevare efter Hiroshima 1945.

I Nagasaki beräknar man att 95 procent av alla skadade led av just brännskador. I Hiroshima är siffran 60 procent. Dessa siffror kommer från rapportering gjord av Manhattan Engineer District (MED), som räknar med betydligt lägre antal både döda och skadade än vad många andra gör.

Om vi ser till skadade räknar MED att 69 000 skadades i Hiroshima och 25 000 i Nagasaki. Det är inte svårt att räkna ut att om 95 procent av 25 000 skadade lider av svåra brännskador räcker inte brännskadeplatserna på sjukhusen långt. Man kan inte heller räkna med att det omedelbart efter en kärnvapenexplosion skulle finnas kapacitet att transportera patienter till intensivvård i andra länder.

Cancer

Cancerrisken kommer att öka bland dem som har överlevt kärnvapenexplosionen och utsatts för radioaktiv strålning. De långsiktiga effekterna av strålning inkluderar en rad sjukdomar, både cancer (såsom bröst-, sköldkörtel- och lungcancer) och leukemi. Risken för leukemi är störst om man utsätts för strålning i ung ålder.

Effekterna av atombombningarna i Hiroshima och Nagasaki fortsätter. De har lett till säkerställt ökad förekomst av cancer bland de överlevande. Man kan se en tydlig ökning av antalet cancerfall i dessa städer jämfört med i andra liknande områden, en ökning som bara kan förklaras av effekterna av kärnexplosionerna. På grund av den långa tiden mellan exponering för radioaktiv strålning och själva sjukdomsutbrottet kan det vara så att antalet cancersjuka ännu inte nått sin topp.

Reproduktion och fosterskador

Både i områden omkring kärnvapenprovsprängningsplatser och efter bombningarna av Hiroshima och Nagasaki har man kunnat se ett ökat antal fosterskador. Eftersom cellvävnad som tillväxer snabbt är mycket känslig för strålning, är fostret särskilt sårbart.

Strålningsexponering av foster har visat sig öka risken för barncancer. Man kunde också se en ökning av hjärnskador hos individer som i livmodern utsattes för strålning vid atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki.

Omfattande forskning har gjorts på djur där man kunnat visa att radioaktiv strålning ger upphov till ärftliga missbildningar. Man har inte kunnat belägga att detsamma gäller människor. Detta kan bero på att många genförändringar är recessiva det vill säga ger förändringar endast då bägge föräldrarna bär detta anlag. Sådana genetiska skador är mycket svåra att påvisa i befolkningsstudier, bland annat därför att effekterna av dem ofta slår igenom först i senare generationer.

Barn av Hiroshima och Nagasaki

Studier har visat på en tydlig ökning av antalet funktionsnedsatta barn till mödrar som då utsattes för radioaktiv strålning vid atombombningarna av Hiroshima och Nagasaki. Av 1600 studerade barn till dessa kvinnor fanns 25 fall av funktionsnedsättning, jämfört med 5 i övrig population.

Inom ett decennium efter atombombningen hade forskare kunnat dokumentera hjärnskador och funktionsnedsättningar hos barn som fötts av mödrar som befann sig inom 2 kilometer från bombens explosionsplats. Under senare år har man gjort nya analyser av tidigare data och kommit fram till att det finns en tydlig koppling mellan var i graviditeten kvinnan befann sig vid bombningen och hur allvarliga hjärnskador barnet drabbats av.

Foster som är mellan veckorna 8 och 15 är de som är allra mest känsliga och har utvecklat de allvarligaste hjärnskadorna. Funktionsnedsättning, litet huvud, och dåliga resultat i skolan och på IQ-test är exempel på effekter av fosterskador som kan orsakas av radioaktiv strålning.

Forskare vid Health Science Center of Texas University påpekar dock att det inte nödvändigtvis är bara strålningen som har orsakat funktionsnedsättningar, utan att även andra effekter av atombombningarna kan ligga till grund. Forskarna nämner till exempel att flera av de gravida kvinnorna förlorade medvetandet i samband med tryckvågen eller på grund av att de träffades av kringflygande föremål. Undernäring, infektioner samt kraftig stress och oro över det pågående kriget kan också ha spelat in.

Idag är dessa barn vuxit upp och många har det svårt i det japanska samhället. De påminner omgivningen om de hemska händelserna i slutet av andra världskriget som det moderna Japan inte vill tänka på. Många av dem har blivit placerade på olika institutioner och de har haft svårt att få utbildning och jobb.

Sjukvård efter en atombomb

Vi räknar med att det ska finnas en läkare till hands när vi blir sjuka. Ett samtal till vårdcentralen eller i värsta fall en ambulans till akuten är allt som ska behövas för att en kompetent läkare ska finnas tillgänglig.

Men vad händer om en kärnvapenexplosion har slagit ut alla sjukhus och vårdcentraler i staden, alla vägar är mer eller mindre förstörda, all elektronisk utrustning är utslagen och hundratusentals människor behöver sjukvård? Vad händer när hundratals eller tusentals läkare, sjuksköterskor och andra sjukvårdskunniga har dött eller skadats så illa att de inte kan jobba för att rädda andra?

I Hiroshima dödades eller skadades omedelbart 270 av 300 läkare och 1 654 av 1 780 sjuksköterskor och cirka 80 procent av stadens sjukhus förstördes. På det största sjukhuset i Röda Korsets regi var sex läkare och tio sjuksköterskor friska nog att arbeta, endast en av dessa var helt oskadd: läkaren Sasaki.

Skadade, blödande, brända, trasiga, spyende, gråtande och skrikande tumlade människor i mängder in på sjukhuset. Minst tio tusen människor sökte sig till sjukhuset. Läkaren Sasaki hade ingen möjlighet att rädda alla, eller ens en liten del. Han gjorde vad han kunde för att hindra folk från att förblöda, men snart började hans patienter utveckla symptom av strålsjuka: okontrollerade blödningar, allvarliga problem med inre organ, håravfall, extrem mottaglighet för infektioner.

Det var praktiskt taget omöjligt att rädda någon, eftersom hela stadens sjukvårdsanläggningar hade förstörts och nästan alla läkare själva hade dött eller skadats.

Enligt den hippokratiska läkareden skulle varje läkare lova att tjäna sina medmänniskor och det liv som går att räddas. Att läkare världen över engagerar sig i kampen för att avskaffa kärnvapnen är därför logiskt och naturligt. Världshälsoorganisationen WHO uttryckte 1983 att kärnvapnen utgör det största omedelbara hotet mot mänsklighetens hälsa och överlevnad, detta gäller fortfarande.

Ett av få sjukhus i Hiroshima efter atombomben 1945.

Ett av få sjukhus i Hiroshima efter atombomben 1945.

Råttornas och kackerlackornas värld

Man hör ofta att de enda som skulle överleva ett fullskaligt kärnvapenkrig är kackerlackor och råttor. Det är kanske inte helt sant, men många skadedjur och insekter har större chans att överleva än vi människor.

Ett kärnvapenkrig kommer att försvåra för människor att sköta sin hygien. Vattnet kommer att vara förorenat, människor blir tvungna att bo trångt, det kommer att bli svårt att göra sig av med avfall.

De insekter och mikroorganismer som har stor motståndskraft mot radioaktiv strålning kommer att öka. Dålig hygien och ökning av insekter kommer att leda till att antalet personer som insjuknar i smittsamma sjukdomar ökar, vilket kan innebära utbrott av epidemier och pandemier.

Användande av kärnvapen skulle också ge upphov till svältkatastrofer. Sambandet är tydligt att svält ofta följs av sjukdomsepidemier.


Källor och mer information

Förebygga är enda medicinen, Svenska Läkare mot Kärnvapen
Unspeakable Suffering – Humanitarian Impact of Nuclear Weapons, Reaching Critical Will
The Effect of Nuclear Weapons on Human Health, International Committee of the Red Cross, ICRC
Nuclear Weapons a Threat to Humanity, International Committee of the Red Cross, ICRC
The Hiroshima Disaster – A Doctor’s Account, International Committee of the Red Cross, ICRC
Exempel på stråldoser, Strålsäkerhetscentralen, STUK
The Atomic Bombings of Hiroshima and Nagasaki, Total Casualties, Atomicarchive.com
Children of the Atomic Bomb – An American Physician’s Memoir of Nagasaki, Hiroshima, and the Marshall Islands, James N. Yamazaki och Louis B. Fleming

Författare

Svenska Läkare mot Kärnvapen

Senast uppdaterad
4 maj, 2022