IAEA

Internationella atomenergiorganet (IAEA) är organisationen för samarbete inom det kärnteknologiska området. IAEA grundades 1957 som svar på den rädsla och de förväntningar som växte i världen efter upptäckten av kärnkraft.

Initiativet för ett internationellt atomenergiorgan kom ursprungligen 1952 från USA:s dåvarande president Dwight D. Eisenhower. Eisenhower höll ett tal under rubriken Atoms for Peace (atomer för fred), där han bland annat föreslog skapandet av ett internationellt atomenergiorgan under FN.

Sedan icke-spridningsavtalet, NPT, trädde i kraft 1970 utgör IAEA den internationella kontrollmekanism som försäkrar att icke-kärnvapenstaterna lever upp till sina löften om att bara använda kärnteknologi för fredliga syften.

IAEA som organisation står under tillsyn av en styrelse, som för närvarande har 173 länder som medlemmar, inklusive alla de fem officiella kärnvapenstaterna. Styrelsen granskar arbetet inom IAEA men kan också förelägga IAEA uppgifter, ofta på begäran av FN:s säkerhetsråd. Till exempel har organisationen ofta fått order om att undersöka om ett land arbetar med att utveckla kärnvapen, trots att sådana inspektioner inte ligger inom IAEA:s ansvarsområde enligt organisationens stadgar.

Kontrollmekanismer och säkerhetsöverenskommelser

IAEA har som sin främsta arbetsuppgift att inspektera och kontrollera kärnanläggningar. Inspektörer arbetar för att kontrollera och försäkra att länders kärnmaterial och aktiviteter som genom säkerhetsöverenskommelser ställts under IAEA:s kontroll inte används för militära syften.

Särskilt viktigt är det att kontrollera att anläggningar för anrikning av uran för kärnkraftverk inte används för tillverkning av uran av vapenkvalitet, och att plutonium som upparbetas ur avfallet från kärnkraftverk inte överförs till vapentillverkning.

Säkerhetsöverenskommelser

Säkerhetsöverenskommelser mellan IAEA och den inspekterade staten avgör i vilken grad IAEA kan kontrollera att en stat lever upp till sina internationella åtaganden att inte använda kärnteknologiska program för kärnvapenändamål. Ett land kan med andra ord i viss mån själv avgöra hur långt dessa överenskommelser skall sträcka sig och vilka rättigheter de ger till IAEA.

IAEA:s säkerhetsöverenskommelser ökar förtroendet mellan stater och fungerar som ett varningssystem om något land genomför illegala aktiviteter.

Medlemslandet är skyldigt att rapportera till IAEA allt kärnmaterial och alla anläggningar som ingår i säkerhetsöverenskommelsen. Landet måste också uppdatera den informationen fortlöpande. Utöver detta kan IAEA:s inspektörer göra besök på anläggningarna för att kontrollera verksamheten. Flera länder, exempelvis Israel, Indien och Brasilien, ställer endast vissa anläggningar till förfogande för kontroll.

Tilläggsprotokoll

I början av 1990-talet framkom det att Irak hade ett hemligt kärnvapenprogram. Det var då tydligt att IAEA:s säkerhetssystem behövde stärkas ytterligare. Även att Sydafrika avslutade sitt kärnvapenprogram vid denna tid ökade kraven på kontrollmekanismer. Plötsligt fanns det frigjort kärnvapenmaterial från det sydafrikanska programmet som inte fick försvinna okontrollerat ut i världen, utan som noga behövde kontrolleras och säkras.

De säkerhetsöverenskommelser som fanns var otillräckliga och tillät inte IAEA kontroll i den utsträckning som var nödvändigt. Man skapade då tilläggsprotokoll som staterna fick sluta sig till, där IAEA:s befogenheter ökar för att stärka kontrollsystemet. Enligt tilläggsprotokollet måste länderna lämna in mer detaljerade rapporter kring sina kärnbränslecykler, allt från uranbrytning till kärnavfall.

Tilläggsprotokollen ger IAEA:s inspektörer ökat tillträde till kärnteknologiska anläggningar med kort varsel eller oannonserade kontroller och rätt att använda flera olika kontrollmetoder.

Tilläggsprotokollet har trätt i kraft för 138 stater (mars 2022). Protokollet innefattar även de fem officiella kärnvapenstaterna samt Indien. Israel, Nordkorea och Pakistan innefattas inte av tilläggsprotokollet.

Dock ligger de anläggningar som används för kärnvapentillverkning i de fem officiella kärnvapenländerna och i Indien, Pakistan och Israel helt utanför IAEA:s mandat. Argentina och Brasilien har valt att inte skriva under tilläggsprotokollet, de menar att de har egna kontroller och accepterar inte att IAEA skulle göra oannonserade kontroller.


Källor och mer information

Safeguards and verification, IAEA
Additional protocol, IAEA

Författare

Svenska Läkare mot Kärnvapen

Senast uppdaterad
4 maj, 2022