Klimatkonsekvenser

Konsekvenserna av blockerade solstrålar innebär en sänkt temperatur och en förkortad, eller utebliven, växtsäsong. Det i sin tur skulle medföra att en stor del av mänskligheten, troligen större delen, svälter ihjäl. Även vid ett ”begränsat” kärnvapenkrig, med användande av en väldigt liten del av världens kärnvapenarsenal, kan miljarder människor drabbas av svält under flera år.

Klimateffekter av ett kärnvapenkrig

När ett kärnvapen exploderar uppstår lokala effekter till följd av värmestrålning, bränder, tryckvåg och radioaktivitet. De sekundära effekterna av en kärnvapenexplosion; vatten och mat förgiftat av radioaktivitet, flyktingströmmar, epidemier och socialt sönderfall kan i vissa fall få större konsekvenser än de primära effekterna.

I mitten av 1980-talet insåg man att de globala effekterna på klimatet av ett stort kärnvapenkrig skulle leda till en så omfattande världssvält att hela mänskligheten skulle helt kunna komma att hotas.

När ett kärnvapen detonerar över en större stad uppstår stora bränder inom ett stort sammanhängande område. En eldstorm kan förväntas uppkomma i de flesta fall.

Med ”eldstorm” menas att branden skapar sin egen vind, sin egen storm. Luft dras med orkanstyrka in i staden, hettas upp av bränderna och stiger snabbt uppåt. Syrebrist uppstår och de människor som möjligen skulle kunna överleva i djupt belägna skyddsrum kommer i vissa fall att kvävas.

Vid sådana bränder bildas en mycket stor mängd svart sot, från brinnande hus, från lager med fossila bränslen och från brinnande asfalt. Även vanligt organiskt material, till exempel träd, kan bilda svart sot när branden sker i syrebrist. Sotet förs med den heta luften upp som svarta moln på några kilometers höjd. Solljus hettar upp det svarta sot-molnet som då blir lättare och stiger upp i stratosfären och sprids över jorden. Även ljusare sot, ”vitt sot”, som följer med det svarta sotet, kan i hög grad bidra till att blockera solljuset.

Kärnvapenkrigets vinter

1982 presenterade den kände klimatforskaren och Nobelpristagaren Paul Crutzen studier av effekterna på klimatet av svart sot i de mängder som ett stort kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen skulle släppa ut.

Crutzen tillsammans med sin kollega John Brinks har i sin forskning ”The Atmosphere after a Nuclear War: Twilight at Noon” visat att det svarta sotet skulle allvarligt påverka jordens klimat. Man jämförde med hur vissa vulkanutbrott påverkat jordens temperatur. Här skulle en skymning redan efter ett fåtal dagar förmörka norra jordklotet, för att efter kanske två veckor sprida sig ner till södra jordklotet.

Det skulle bli en ”Kärnvapenkrigets vinter”, utan sommar och därför utan växande grödor. Effekten förväntades bestå i flera år. Dessa resultat har bekräftats i ett antal studier av olika forskargrupper.

Ett kärnvapenkrig mellan Sovjet och USA som då beskrevs, skulle innebära att människor på jorden skulle drabbas av svält, förgiftning och svåra umbäranden. Större delen av mänskligheten skulle sannolikt gå under och en stor del av de landlevande djuren skulle omkomma. ”Segraren” i ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen, alltså den som anföll först och i ett första-slag kunde förstöra huvuddelen av den andra partens kärnvapen innan de avfyrades, skulle dö i svält.

Att anfalla med kärnvapen var alltså självmord. ”Ett kärnvapenkrig kan inte vinnas och får aldrig utkämpas” uttryckte USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens ledare Michail Gorbatjov 1985. Detta upprepades senast i januari 2022 av de fem officiella kärnvapenstaterna i ett gemensamt uttalande.

Ny forskning – samma resultat

Senare studier med delvis andra klimatmodeller bekräftar att en global svältkatastrof för hela mänskligheten skulle bli följden av ett kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland. Flera publikationer visar att temperaturen skulle hastigt sjunka och vi skulle leva i kärnvapenkrigets vinter med temperatur sänkt med 7 grader Celsius, eller mer, i flera år. Nederbörden skulle förändras dramatiskt.

Ozonlagret, som skyddar allt liv på jorden från solens skadliga UV-strålning, skulle förtunnas vilket skulle öka mängden UV-strålning som når jordens yta. Följden skulle bli en mångfaldig ökning av förekomsten av hudcancer hos människan, en ökning av elakartade melanom samt ögonproblem såsom starr. Även växtligheten och marint liv skulle påverkas negativt.

Effekt på haven

Inverkan på haven av ett kärnvapenkrig har först nyligen studerats mera grundligt av en stor forskargrupp (Harrison, C, 2022). Vid ett stort kärnvapenkrig, med 150 teragram (1 teragram är lika med 1 000 000 000 kilogram) svart sot spritt i jordens stratosfär skulle havets temperatur, havsströmmar och isen i Arktis och Antarktis förändras i hög grad och långvarigt. Effekterna skulle pågå över decennier, i vissa avseenden ett helt sekel.

Ett mindre krig, då cirka 5 miljoner ton sot förs till stratosfären har en tydlig men relativ kortvarig inverkan på havsströmmar och det marina livet. I vilken grad det skulle påverka människors möjlighet att försörja sig och överleva är ännu så länge svårt att bedöma.

Klimateffekter av ett regionalt kärnvapenkrig

Inte bara ett stort kärnvapenkrig mellan USA och Ryssland men även ett mer begränsat krig skulle få globala effekter. Ett scenario som det har forskats om är ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan.

I en studie från 2019 beräknas 150 av Pakistans kärnvapen och 100 av Indiens kärnvapen att användas, en liten del av världens kärnvapenarsenal (i februari 2023 finns det totalt ca 12 700 kärnvapen).

Sotet från ett sådant begränsat kärnvapenkrig skulle orsaka ett fall i globala temperaturer med 1–7° Celsius. Temperatursänkningen skulle bli betydligt djupare över stora landområden långt från havet. Nederbörden skulle minska drastiskt och solljuset skulle blockeras från att nå jordens yta. Plötslig global nedkylning skulle förkorta växtsäsongerna, vilket hotar jordbruket över hela världen.

Skörden av majs och sojabönor skulle till exempel minska påtagligt i USA. Vete skulle inte heller kunna odlas i Kanada under de första åren efter ett kärnvapenkrig. En höggradig nedgång av produktionen av vete och ris i skulle uppkomma i Kina, där omfattande svält skulle drabba en stor del av befolkningen. I norra och centrala Europa skulle odlingssäsongen förkortas påtagligt och svälten bli utbredd.

Höjda livsmedelspriser skulle göra mat otillgänglig för hundratals miljoner av de fattigaste människorna i världen. För dem som redan är kroniskt undernärda skulle bara en minskning av matkonsumtionen med 10 procent leda till svält. Epidemier av infektionssjukdomar skulle uppstå.

I skriften ”Nuclear Famine: Two billion people at risk?” argumenterar läkaren Ira Helfand att dessa produktionsbortfall kan ge globala effekter under långtid, kanske upp till ett decennium.

Svält i den omfattning som skissas ovan i sig kan förväntas framkalla hungerupplopp, inbördeskrig och eskalerande konflikter, i den efterföljande kampen om resurser med ytterligare dödsfall som följd.

Effekten av radioaktiv strålning och nedfall

Radioaktiv förgiftning av vatten och jordbruksjord bli ett problem vid varje form av   kärnvapenkrig. Vid ett stort kärnvapenkrig, mellan Ryssland och USA, blir dock den radioaktiva strålningen från detonationerna av långt mindre betydelse än andra faktorer, främst brännskador. Vid ett ”begränsat” kärnvapenkrig kan däremot det radioaktiva nedfallet nära de bombade områdena få betydelse.

Ett kärnvapenkrig skulle också innebära att stora delar av vattensystemet i det angripna området skulle förstöras. Öppna vattentäkter, som utnyttjas för vattenförsörjning, skulle förorenas av radioaktivt nedfall och kan bli livsfarligt att dricka.

Cesium-137 är en radioaktiv isotop som bland annat är en restprodukt från kärnkraftverkens reaktorer. Från nedfallet efter Tjernobylolyckan uppmättes fortfarande tio år efter olyckan förhöjda värden i haven i Nordeuropa, inklusive i Östersjön. Radioaktiva ämnen i bland annat sjöar och vattendrag skulle leda till att fisk och skaldjur från dessa vatten blir förorenade.

Överlevande efter en kärnvapenattack måste vara medvetna om att radioaktiva partiklar inte kan kokas eller renas bort från dricksvatten med kemiska vattenreningsmetoder. Det säkraste är då att försöka hitta dricksvatten så långt från explosionsplatsen som möjligt, helst i djupa, täckta brunnar och vattenreservoarer.

Är beräkningarna pålitliga?

Beräkningar av följderna av kärnvapenkrig, globalt eller begränsat, innehåller givetvis stora osäkerheter. Något liknande har ju aldrig hänt. Forskarna har jämfört situationen med vulkanutbrott, men mycket av det material som förs upp i stratosfären från vulkaner är tyngre än sot och försvinner snabbare. Hur mycket sot bildas och hur mycket förs upp i stratosfären vid olika scenarier? Hur blir till exempel effekten på monsunregnen?

De studier som utförts, av framstående klimatforskare i olika grupper, har dock visat ungefär samma bild. Även om varaktigheten av temperatursänkningen är svår att bedöma, liksom effekten av ökningen av ultraviolett ljus på grund av ozonlagrets försvagning.

Är det sant att ett stort anfall med kärnvapen innebär självmord? Segraren kommer att svälta ihjäl? Är det sant, som ledare för kärnvapenstaterna upprepar, att ett kärnvapenkrig inte kan vinnas och inte får utkämpas? I vissa artiklar betonas att följderna inte behöver bli så stora som klimatforskarna sagt. Följderna kan lika väl bli ännu allvarligare som att de blir lindrigare.

Bild 1: Temperaturfördelningen (SAT: Genomsnittlig temperatur på jord/vattenytan) över norra halvklotets vinter (DJF = December-februari) efter ett ”begränsat” kärnvapenkrig mellan Indien-Pakistan då 5 miljoner svart sot bildats. Bilden har ställts till förfogande av dr Alan Robock.

Bild 2: Effekt på den globala medeltemperaturen (röd) respektive nederbörden (svart) över 10 år efter ett krig med frisättning av 5 miljoner, 50 miljoner respektive 150 miljoner ton svart kol (BC) 5 miljoner ton är det beräknade utsläppet till stratosfären vid ett krig med 100 kärnvapen. 150 miljoner innebär ett storkrig mellan USA och Ryssland, 50 miljoner ton är ett mellanläge (Tg, teragram, motsvarar miljoner ton). Bilden har ställts till förfogande av dr Alan Robock.

Källor och mer information

The Atmosphere after a Nuclear War: Twilight at Noon, Paul Crutzen och John Briks
Nuclear Winter May Bring a Decade of Destruction, Sarah Derouin, september 2019
Geoscientists Can Help Reduce the Threat of Nuclear Weapons, Alan Robock och Stewart C. Prager, december 2021
Nuclear Famine: 2 Billion People at Risk?, Ira Helfand, 2013
Nuclear Famine: Climate Effects of Regional Nuclear War, International Physicians for the Prevention of Nuclear War, IPPNW, 2022
Climate effects of a hypothetical regional nuclear war: Sensitivity to emission duration and particle composition, Francesco S. R. Pausata, Jenny Lindvall, Annica M. L. Ekman, Gunilla Svensson, 2016
A New Ocean State After Nuclear War, Cheryl S. Harrison med flera, 2022