Folkrätten

Till skillnad från den nationella rätten leder suveränitetsprincipen till att kontrollmekanismer och sanktioner för att garantera att stater efterlever folkrätten ofta saknas. Suveränitetsprincipen innebär att alla stater har rätt att sköta sina interna angelägenheter utan inblandning från omvärlden.

Folkrätten kommer till uttryck i Genèvekonventionerna från 1949 och är uppdelad i olika delar. Den internationella humanitära rätten, även kallad krigets lagar, är den som berör kärnvapen.

Nedrustningsavtal är en del av folkrätten. Avtal om nedrustning är till för att skydda stater och syftar i huvudsak till att förebygga krig. Den internationella humanitära rätten är till för att skydda både stridande och civila i krig. Exempel på detta är förbuden mot klustervapen och landminor. De förbjuder bland annat användande av dessa vapen eftersom dessa utgör ett inhumant hot mot mänskligheten. Sedan 2017 finns det ett avtal om förbud mot kärnvapen.

Krigets lagar

En av de grundläggande principerna i krigets lagar är att de reglerar både stridsföring och vilka vapentyper som är tillåtna. All stridsföring måste följa de tre grundprinciperna:

• Distinktionsprincipen, som innebär att åtskillnad måste göras mellan militära mål och civilbefolkning och dess byggnader.
• Proportionalitetsprincipen, som anger att den möjliga militära vinsten måste stå i proportion med de möjliga civila förlusterna.
• Försiktighetsprincipen, som gäller att stridsmedel och stridsmetoder ska väljas för att undvika eller minimera civila förluster.

Med dessa principer som bakgrund anser Röda Korset och Röda Halvmånen att kärnvapen inte är förenliga med internationell humanitär rätt. Röda Korset och Röda Halvmånen har ett särskilt mandat att tolka, värna och utveckla den humanitära rätten.

Internationella domstolen i Haag

Frågan om kärnvapen kan vara olagliga har prövats av internationella domstolen i Haag (ICJ). Förfrågan kom från FN:s generalförsamling och gällde om användandet av kärnvapen strider mot den internationella rätten. Det resulterade i ett rådgivande yttrande 1996, där domstolen konstaterade att användningen av kärnvapen generellt är i strid med den humanitära rättens regler och principer.

Den internationella rätten förbjuder stater att använda våld mot varandra. Därför är det olagligt att till exempel starta ett krig. Det finns ett undantag i den internationella rättens förbud för stater att använda våld mot varandra. Om ett land har blivit anfallet av ett annat land har landet rätt att använda våld i självförsvar.

Domstolen kunde inte utesluta att det kan förekomma en extrem situation där ett lands existens hotas, och då kärnvapen kan komma i fråga att användas i självförsvar. Dock får inte heller i ett sådant läge användandet av kärnvapen leda till död eller omfattande skada hos civila, eller påverka neutrala stater. Domstolen kunde inte identifiera hur detta skulle ske, men kunde inte med säkerhet utesluta att situationen skulle kunna uppstå. Däremot konstaterade domstolen att kärnvapen i allmänhet är att anse som olagliga.

Den internationella domstolen uttalade dessutom i sitt rådgivande beslut att de kärnvapenstater som är anslutna till icke-spridningsavtalet (NPT) har en skyldighet att förhandla om och nå resultat i kärnvapennedrustning. Kärnvapenstaterna måste se till att deras kärnvapen avskaffas så att mänskligheten kan leva i en kärnvapenfri värld.

Källor och mer information

The Geneva conventions and their Commentaries, International Committee of the Red Cross, ICRC
Viktiga regler och principer i krigets lagar, Röda Korset
Working towards the elimination of nuclear weapons, 26-11-2011 Resolution, International Committee of the Red Cross, ICRC
Legality of the Threat or Use of Nuclear Weapons, International Court of Justice
International Court of Justice and its 1996 advisory opinion, Reaching Critical Will