Frankrike

Frankrike tillkännagav sig som kärnvapenstat 1960 och provsprängde sitt första kärnvapen i Algeriet. Provsprängningarna utfördes i både Algeriet och sedan i Stilla havet fram till 1996. Detta efter ett uppehåll mellan 1992-1995.

Frankrikes kärnvapenarsenal beräknas idag, 2015, bestå av cirka 300 kärnvapenstridsspetsar. SIPRI noterar i sin uträkning av världens kärnvapenarsenaler att Frankrike troligen har 290 aktiva kärnvapenstridsspetsar och 10 stycken inaktiva kärnvapenstridsspetsar i reservlager.

På 1950-talet inledde Frankrike ett civilt kärnenergi forskningsprogram som också producerat plutonium. 1956 etablerade Frankrike en hemlig kommitté för militära tillämpningar av atomenergi, med uppgift att utveckla kärnvapenteknologi och leveransfordon.

Samma år, 1956, ingrep USA i Suezkrisen mot Frankrikes regionala intressen, vilket bekräftade tron att Frankrike behövde en inhemsk kärnvapenkapacitet i syfte att bevara sin position i världen. Vid valet av Charles de Gaulle som fransk president 1958, togs beslutet att utveckla kärnvapen.

Det första franska kärnvapenprovet ägde rum 1960 nära Reggane i den algeriska öknen. Frankrike genomförde senare 210 kärnvapenprov detonationer av kärnvapen fram till 1996. Dessa tester ägde rum i franska Sahara och i Polynesien i Stilla havet. Från och med 2010, Frankrike och Storbritannien överens om att bygga och driva två gemensamma forskningsanläggningar för kärnvapen.

Under 1990-talet gjorde Frankrike stora nedskärningar i sin kärnvapenarsenal samt stängt alla sina platser för landbaserade robotar. Sedan slutet av Kalla kriget har antalet kärnvapenstridsspetsar i Frankrikes arsenal minskat med mer än hälften.

Kärnvapenarsenal

Frankrikes kärnvapenarsenal består av två delar, dels kärnvapenbestyckade ubåtar och dels bombflygplan.

Den största delen av arsenalen är fyra stycken kärnvapenbestyckade Triomphant klass ubåtar som den franska flottan ansvarar över. Ubåtarna byttes ut under 2008 och varje ubåt är nu utrustad med 16 stycken ballistiska missiler (SLBMs).

Rafale F3

Rafale F3

Frankrikes andra del i sin kärnvapenarsenal är flyg som är baserade på mark och på fartyg. Den landbaserade flygplan drivs av franska flygvapnet, medan havsbaserade flygplan drivs av Aeronavale-luftbaserade arm av den franska flottan.

Mirage 2000N

Mirage 2000N

De två vanligaste typerna av kärnvapenbestyckade flygplan är Mirage 2000N och Rafale F3, vilka båda är utrustade med luftbaserade kryssningsmissiler (ALCMs). Kärnstridsspetsarna för Rafale M F3 lagras på hangarfartyg från där de är verksamma, vilket gör Frankrike den enda kärnvapenstaten som distribuera kärnvapen på hangarfartyg.

Uppgradering av kärnvapen

Frankrike har tillsammans med Storbritannien ett mycket avancerat program för att utveckla förmågan att designa och producera modifierade eller helt nya kärnvapen utan att provsprängningar krävs. 2003 inleddes konstruktionen av en anläggning för laserteknik som kommer att kunna simulera fusionsreaktioner: Laser Megajoule. Anläggningen var planerad att börja de första testerna i december 2014. Med detta är Frankrike, tillsammans med USA, de enda länderna som har kapacitet att framkalla termonukleära explosioner i miniatyr i slutna anläggningar – vilket inte räknas som kärnvapenprovsprängningar men likväl är en metod för utveckling av kärnvapen.

Enligt SIPRIs årsbok 2014 tyder statliga dokument på att Frankrike påbörjat en preliminär utveckling av en ny generation ubåtar som ska kunna efterträda den nuvarande flottan.

Frankrike håller även på att utveckla en ny version av ALCMs (missiler) med längre räckvidd. De nya missilerna kommer att utrustas med en ny typ av stridsspets, Tête Nucléaire Aeroportée.

Frankrike har uppgett att de kommer att ersätta sin nuvarande flotta av Mirage 2000N flygplan med nyare Rafale B. Rafale är av samma flygplanstyp som det svenska JAS-39 Gripen.

Klyvbart material

Jämfört med de flesta andra länder har Frankrike har en stor mängd av klyvbart material, även om de har mindre nivåer än USA, Ryssland och Storbritannien. Frankrike slutade producera vapenplutonium 1992 och slutade producera höganrikat uran (HEU) 1996, som första kärnvapenstat. På grund av ökad användning av plutonium för MOX (blandoxid) bränsle för kärnreaktorer behåller Frankrike ändå en stor inventering av civilt plutonium för en överskådlig framtid. Men med nära konkurs för det franska kärnkraftsbolaget AREVA i början av 2015 är framtiden för MOX produktion osäker och marknadsvärdet av franskt plutonium är nu negativt.

Frankrike har inte offentligt deklarerat sina lager av militär kvalitet höganrikat uran och plutonium, vilket gör att uppskattningar av franskt klyvbart material mycket osäkert.

Kärnvapnens roll i nationell säkerhetsstrategi

Kärnvapenavskräckning förblir en viktig del av fransk försvarspolitik. Tidigare dokument som klargör Frankrikes kärnvapenpolicy är White Paper on Defense från 1994, dokumentet Arms Control, Disarmament and Non-Proliferation: French Policy som publicerades år 2000 och utvecklar 1994-års policy samt 2003-2008 Military Programme Bill of Law.

”Le Livre blancs” (White Papers) om nationellt försvar och säkerhet samt de senaste presidenterna Chirac, Sarkozy och Hollande har sagt att ett angrepp på franska intressen skulle kunna föranleda ett nukleärt svar. I ett tal i Istres i februari 2015 konstaterade president Francois Hollande att syftet med kärnvapenavskräckning är att försvara landet mot varje aggression från en annan stat som hotar franska intressen. President Hollande bekräftade att Frankrike inte skulle använda kärnvapen mot någon medlem i icke-spridningsavtalet, NPT, som handlat i enlighet med sina åtaganden i fråga om massförstörelsevapen.

François Hollande décembre 2013

Frankrike ser det som nödvändigt att ha kärnvapen för att försvara sin stormaktsstatus i världen. President Hollande har sagt att ”Frankrike är en av de sällsynta nationer vars inflytande och ansvar ligger på en global nivå. Det gör att Frankrike måste utöva sitt ansvar. Eftersom alla vet att när Frankrike talar agerar v. Den kärnvapenavskräckning kraften säkerställer att Frankrikes internationella åtaganden fortfarande respekteras…”.

Frankrike ser även sina kärnvapen som en del av EU:s säkerhetspolitik. Trots att de beslutat att landets kärnvapen inte kommer att ingå i Natos kärnvapen önskar Frankrike ändå att bidra till utveckling av Natos kärnvapenstrategi.

Frankrike har uppgett vid flera tillfällen att den anser att ikraftträdandet av provstoppsavtalet, CTBT,  måste prioriteras och att det bör finnas förhandlingarna om ett internationellt fördrag om förbud mot framställning av klyvbart material för vapenändamål (FMCT). Trots att de delar visionen om en kärnvapenfri värld har president Hollande sagt i februari 2015:”[Frankrike] vet att det inte är tillräckligt att förkunna omedelbar och total nedrustning … Därför är tiden präglad av kärnvapenavskräckning än inte över.”

 

Senast uppdaterad: 170315